(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Egen prod., betyg: 7]
Med ett syntpopigt elektroniskt drömsound och samtidigt en närmast Phil Spector-lik ljudbild skapar tre fransoser en mjuk, glittrig, melodisk musik som flödar ur dem likt ett vattenfall. Det är vackert, lättsmält och färggrant, ungefär som papegojorna på konvolutet till bandets ep-skiva. Fem låtar som sammanlagt blir till cirka tjugo minuters underhållning rinner ur högtalarna och Minouche Briots feminina stämma är så vän, vacker och änglalik att den närmast målar visuella bilder i huvudet på lyssnaren. Förutom att sjunga spelar hon bas, flöjt och keyboards. Keyboards lirar även Jèròme Baudouin som också hjälper till med det vokala ibland och den tredje musikanten är gitarristen Anthony Caruana. Bandet har existerat sedan 2011 men mig veterligen inte gjort mycket ljud ifrån sig på våra breddgrader. Det blir det nog ändring på nu om gudarna är goda. April Was A Passengers självbetitlade ep har vad som krävs för att en större europeisk indiepublik borde kunna ta dem till sig, och då sångtexterna är på engelska har de goda chanser att nå utanför Frankrikes gränser. Vill du drömma dig bort, lätta från jordskorpan och sväva ut i ett inre universum eller bara måla lägenheten vacker med popmelodier så bör du ge de här ungdomarna en möjlighet att hjälpa dig. Detta är början på något som kan ha lika stora möjligheter som Air om det vill sig väl. Var det hela landar visar sig i framtiden, men till dess: skaffa plattan. Den är värd din uppmärksamhet.