Monday , October 26 2020

Page – Äntligen Hemma

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

Legendariska Page är tillbaka med ett nytt album. Skivan
heter Hemma och skulle kunna beskrivas som “glamtronica av finaste modell”. Zero tog ett snack med Eddie Bengtsson, Marina Schiptjenko och producenten Håkan Hultberg.

Hur kommer det sig att det blev en ny Page-skiva?
– Det beror nog mycket på att jag blev så taggad av förra plattan, Nu, att jag fortsatte skriva låtar av bara farten, berättar Eddie. Vi ville även visa att comebacken med Nu inte bara var en engångsgrej.


Foto: Petro Vidberg / nYxfoto.

Varför heter albumet Hemma? Skulle man kunna tolka titeln som att ni har “hittat hem” musikaliskt och artistiskt?
– Visst kan man göra det, nickar Eddie. Men samtidigt bör man komma ihåg att vi faktiskt “hittade hem” redan i början av vår karriär. Det har aldrig funnits någon anledning för oss att ändra vår stil nämnvärt. Man kan även tolka “Hemma” som stället där plattan bäst avnjutes. Alltså en trygg plats där man kan gå ner i varv och verkligen leva sig in i musiken.

Kändes “Som ett skal” som albumets självklara hit och därmed singel?
– Absolut inte, poängterar Eddie. Men redan från början tyckte jag att låten var en av de bästa på plattan. Det var många bud på vad som skulle vara “singeln”. Att det slutligen blev “Som ett skal” var faktiskt lite av en slump, även om jag hade ett finger med i spelet.
– Jag tycker att “Som ett skal” växer ju mer man lyssnar på den, utvecklar Marina. Det är med andra ord en låt som håller i längden. Men det finns många starka spår på Hemma. Två andra personliga favoriter är “Djur” och “Varmare”.

Den klassiska Page-känslan finns kvar, men på sina ställen känns soundet lite glammigare än vanligt. Vem eller vad har inspirerat er den här gången?
– Jag har lyssnat mycket på mina gamla sjuttiotalsvinyler det senaste året, avslöjar Eddie. Jag är uppvuxen med glam och har alltid gillat pukor, handklapp och artister som ropar “hey”. På Hemma ville jag få med lite av den känslan, samtidigt som vi skulle behålla det utstuderat elektroniska. Man skulle kanske kunna kalla mixen “glamtronica”? Ja, “glamtronica-bandet Page” låter bra!

Vad har er producent, Håkan Hultberg, betytt för Hemma?
– Först och främst har hans entusiasm och välvilja betytt jättemycket, berömmer Eddie. Håkan fick hårda direktiv från mig om hur det skulle låta och fattade galoppen direkt. Jag är nog inte alltid lätt att samarbeta med, eftersom jag upplever att det egentligen bara är jag som vet hur Page ska låta. Hursomhelst måste jag sammanfattningsvis säga: “Utan Håkan, ingen ny Page-platta!”

Vad har ni för förhoppningar med albumet?
– Precis som vid tidigare skivsläpp så hoppas jag att musiken kommer att spridas även utanför de snäva kretsarna, börjar Eddie. Det vi gör är trots allt “vanlig popmusik”, även om den är elektroniskt baserad. Men ungefär 80 % av dagens popmusik är väl elektronisk? Så nog borde fler kunna nappa på kroken.
– Jag är egentligen nöjd med att kunna vara stolt över plattan, kompletterar Marina. Det är klart att det vore kul att nå ut till fler lyssnare, men jag är samtidigt glad att tillhöra en trogen scen som känner oss.


Foto: Petro Vidberg / nYxfoto.

Page har redan gjort ett djupt avtryck som en av Sveriges äldsta och främsta elektropopgrupper. Ni hade kunnat luta er tillbaka i soffan och avnjuta er “legendstatus”. Vad är det egentligen som driver er att fortsätta?
– Som jag nämnde tidigare, så har jag varit inne i en kreativ period sedan förra plattan, förklarar Eddie. Inspirationen flödade, jag skrev mängder med nya låtar och musiken kändes roligare än på länge. En del av nytändningen tillägnar jag Facebookgruppen Electronically Yours. Aldrig förr har jag väl i något forum träffat så många talangfulla, kreativa och trevliga människor? Genom våra diskussioner har jag börjat intressera mig för elektronisk musik och synthesizers igen, vilket även fört med sig att min instrumentpark växt. Kort sagt känns det som att Page fortfarande har mycket att ge!
– Min personliga drivkraft är helt enkelt kärleken till den elektroniska musiken och kulturen runt omkring den, avslutar Marina. Jag har vuxit upp med detta och glömmer inte mina rötter.

TRE FRÅGOR TILL HEMMAS PRODUCENT, HÅKAN HULTBERG:

Hur har det varit att samarbeta med Eddie och Marina?
– Väldigt roligt och givande! Jag har kommit Eddie nära genom inspelningarna och det har uppstått en fin vänskap mellan oss. Marina var lite snuvig när hon dök upp för sin sånginsats, men det blev ändå hur bra som helst till slut. Min lilla studio i Åstorp är intim, varm och mysig. Artister som varit där säger att man blir harmonisk och hittar sig själv. Precis så var det vid vårt samarbete. Page och jag hittade verkligen varandra och hade mycket trevligt i varandras sällskap.

Vad tycker du att du har tillfört till Hemma?
– Jag har gett albumet en touch av mitt sound, men samtidigt ansträngt mig för att det fortfarande ska låta Page. Det var minst sagt en svår utmaning. Här har vi en av landets mest etablerade elektroniska akter med massor med trogna lyssnare. Hur skulle jag lyckas behålla den rätta känslan och undvika att bli jagad nerför gatorna av besvikna Page-fans? Som tur är gick allt väldigt bra. Eddie imponerade som sångare och mixningen fick den närhet och tydlighet som jag eftersträvade.

Vad är annars på gång i din studio och på ditt bolag, Electrodog Records?
– Jag kände en stor tomhet när inspelningarna av Hemma närmade sig slutet, men som tur är hörde dj:n och artisten Myzgon av sig och ville ha sin debut-ep mastrad. Jag spelar även in en trubadur, Richard Wieland, som är på gång med sitt första album. Jag har dessutom ett eget projekt, tillsammans med bröderna Stefan och Thomas Randow, som heter SpaceCaptains. Vi har köpt upp massor med gamla synthar, trummaskiner och andra prylar från 80-talet, för att göra ett album med instrumental, rymdinspirerad italodisco. Ovanpå allt annat jobbar jag med min kollega, Camilla, inför vår kommande skiva som är planerad till nästa år.

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

First Hour – ny experimentell elektronisk samlingsplatta

Det slutna sällskapet Electronically Yours består till stor del av musiker med ett gemensamt intresse …