This is Hultsfred 2013 – Hultsfred börjar om från början

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

När tysken tog festivalen och stack till Stockholm började några entusiaster om från början på den klassiska rockmarken nere vid Hulingen. På bara två månader skapade de This Is Hultsfred som känns som en helt rätt nystart.

Man skulle kunna tro att det vilar en uppgivenhet och bitterhet över den gamla småländska musikmetropolen när den förlorade sin kära festival, men känslan är snarare tvärtom. När jag anländer till This Is Hultsfred är det istället klassisk småländskt jävlaranamma jag möts av. Alla man pratar med, om det så är besökare, personal eller artister, verkar laddade som sjuttsingen inför uppgiften att starta upp en ny festival. För vad är Hultsfred utan en rockfestival? Ingenting. Bara ännu en trevlig men sömnig småländsk byhåla, och såna finns det redan tillräckligt av.

När det blev klart att FKP Scorpio, som de senaste åren arrangerat Hultsfredsfestivalen, bestämde sig för att flytta hela konkarongen till Stoxa utanför Stockholm tog det inte lång tid innan några engagerade Hultsfredsbor började planera för en ny, egen festival i den klassiska folkparken nere vid sjön Hulingen. Det borde inte gå att på bara två månader dra ihop en fullt fungerande festival med bokningar, hemsida, bajamajor, tillstånd, presscenter, marknadsföring, ljud- och ljusteknik, camping, stängsel, försäljare, parkering, personal, biljettförsäljning och allt det där andra som krävs för att en rockfestival ska bli till. Men i Hultsfred gick det. Kanske för att scenbyggnaderna redan fanns på plats, kanske för att orten har anordnat festivaler i närmare 30 år, men kanske mest för att de nya arrangörerna anammade Rockpartys gamla valspråk “Går det inte så går det ändå”.

Och det värmer i hjärtat att besöka Hultsfreds folkpark dit jag kommit som festivalbesökare sedan 1990. Mycket är sig likt sedan tidigare festivaler, exempelvis använder man scenerna Teaterladan och Stora Dansbanan samt Skaken som dansgolv och ölservering. Strax utanför Teaterladan har man byggt en ny, tillfällig scen som fått namnet RP-scenen, döpt efter föreningen Rockparty antar jag. Det finns även ett Rookietält, men det är få uppträdanden där, och ett namn som Gula Gubben, som spelar på lördagen kanske knappt kan räknas som roockie längre…

Men mycket är givetvis annorlunda också. Framförallt är allting så mycket mindre än förut. Det är skillnad att arrangera en festival för 30 000 personer och en för cirka 500, som jag uppskattar antalet personer till inne på området på fredagskvällen. Parkeringen ligger på det gamla Sahara-fältet alldeles intill entrén och campingen ryms inne i ett hörn av Pampas-området. Står man i mitten av festivalområdet uppskattar jag att det aldrig är längre än hundra meter till något, om det så är campingen, någon av scenerna eller entrén.

Artisterna är inte heller riktigt som i fornstora dagar. De flesta bokningarna är mer eller mindre okända, men man har lyckats krydda anrättningen med namn som Sator, The Nomads, Miriam Bryant och Nääk & Nimo. Det skulle kunna gå att göra sig lustig över detta, men jag är imponerad över hur bra man fått ihop den nya festivalen på så otroligt kort tid, och vad gäller bokningarna har jag heller inget att klaga på. Bättre att börja i liten skala istället för att ta sig vatten över huvudet. Om This Is Hultsfred växer försiktigt och med förstånd finns alla möjligheter att Hultsfred snart har en festival värd namnet igen, även om festivalen kanske inte blir lika stor och betydelsefull som under glansåren. Och faktiskt kommer jag på mig själv när jag kryssar mellan scenerna och kollar in alla okända band, att det är just det som Hultsfred alltid har handlat om för mig. Jag har sällan brytt mig särskilt om de stora dragplåstren. Att upptäcka en massa nya namn eller för första gången se en artist man varit nyfiken på är det som man minns bäst när man kommer hem. Och så förstås campingen. För campingen har alltid varit Hultsfreds hjärta och själ. Samt den fantastiska miljön. Efter att ha besökt en stor mängd av landets festivaler genom åren kan jag konstatera att få andra festivaler kan mäta sig med Hultsfreds läge nere vid sjön, med björkarna vid Hawaii och den lummiga campingen. Här måste det helt enkelt fortsättas att anordnas festival.

Jag anländer på fredagen lagom till att Lifvens går på scenen i Teaterladan. Det är många år sedan jag såg de lokala Hultsfredshjältarna senast och blir väldigt positivt överraskad. Bandet gör helt enkelt en kanonspelning där de blandar “Storgädda” med “I can jive” och “I fought the law” i sina egen folkrockiga versioner.
– De kan flytta festivalen till Stockholm hur mycket de vill, det är ändå här det riktiga Hultsfred är. Har alltid varit och kommer alltid vara, säger sångaren och under fredagkvällen yttrar de flesta av artisterna liknande ord.

Andra artister jag kollade in under fredagen var det stora hip hopgänget The Order, det folk-klezmer-balkanrockande-bandet The Misfortunes of Captain Peculiar, hajpade soulstjärnskottet Miriam Bryant, poppiga Malmöbandet Hurricane Love och metalmanglande Mercury Monkeys som samtliga gjorde bra spelningar. På något sätt verkar det somatt band anstränger sig lite extra när de spelar i Hultsfred. Men kvällens höjdpunkt var ändå Sator, det band som mer än något annat är förknippat med Hultsfredsfestivalen. Ska festivalen nystarta är det självklart att de ska vara delaktiga – och som de levererade. Jag har sett Chips, Kent & Co ett otal gånger, men det måste vara 15 år sedan jag senast såg dem så laddade som nu.
När de hade avslutat på RP-scenen och bränt av både hits och mer udda låtar, rörde jag mig hemåt till Linköping igen. Nöjd, glad och lycklig över att Hultsfred verkar ha en festival igen. På lördagen uppträdde bland annat The Nomads, Nääk & Nimo, Riddarna och Vånna Inget, men då fick Hultsfred klara sig utan min hjälp. Och det verkar ju gå bra. Hoppas nu bara att detta var nystarten på ännu fler kommande rocksomrar vid Hulingens strand. För det finns ingenstans som rockmusik funkar bättre än i Hultsfred, hur namnet på festivalen än lyder.