Covenant – Last Dance

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

[ep, Mindbase / Sound Pollution, betyg: 7]

Två år har gått sedan Covenants senaste album Modern Ruin toppade listorna. Nu är den svenska elektropopgruppen tillbaka igen, först med ep:n Last Dance som följs av albumet Leaving Babylon senare under året.

Precis som vid det förra albumsläppet har det blivit förändringar i gruppen. Tyske Daniel Myer har lämnat bandet och in har istället Andreas Catjar kommit, vilket betyder att gruppen återigen kan sägas vara helt svensk. För att demonstrera bandets “bandbredd” och medlemmarnas fingertoppskänsla har de valt att skriva var sin låt på nya ep:n Last Dance. Huvudspåret “Last Dance” återkommer jag till och börjar istället bakifrån med de tre övriga spåren på skivan.

“Slowdance”, skriven av Joakim Montelius och nye keyboardisten Andreas Catjar, är exakt så långsam och seg som titeln anvisar. Den är inte på något sätt dålig, men det känns ungefär som när fyllan precis börjar gå ur kroppen runt 05:00 och man befinner sig på en mörk klubb i östra Berlin. “We Go Down” är dess motvikt; här är det synthar med klang och den vanliga låtskrivarduon Simonsson/Montelius som komponerat. Det är mer pop än vad som är brukligt i Covenants värld. “We Go Down” är en helt okej låt med textraden “We go down on our knees and and pray for more” som enda budskap. Upprepningen gör att det aldrig känns som att låten får det lyft den så väl behöver. “I Scan the Surface” är den låt som sätter starkast avtryck. Här visar Daniel Jonasson, som kom med i bandet på förra skivan, att han verkligen har den “Fingerspitzengefühl” som bandet vill visa på. En skön låt att luta sig tillbaka till och bara njuta av. Detta är den ena sidan av Covenant när de är som bäst. Den andra är…

… när det låter som på titelspåret “Last Dance”. Låten som förmodligen gjorde att denna ep rusade upp på tyska DAC:s (Deutsche Alternative Charts) första plats och sedan blev kvar där. “Last Dance” är en riktig dänga som tar Covenant precis i den riktning man hoppats. Redan på förra skivan kändes tendenser till att bandet verkligen inte stagnerat trots sina många släpp under tre årtionden. De vågar ta ut svängarna, anpassa sig efter nytt och samtidigt gå sin egen väg. Ett exempel är från förra skivan, när man lånade en låt från kollegerna Necro Facility som singelspår. Det skulle man önska att fler etablerade grupper vågade göra när de känner behov. På “Last Dance” står Covenant åter på egna ben och visar att de fortfarande kan själva. Eskil tar toner som går mot operahållet i refrängen, en refräng som är riktigt stark och som kommer att eka i många industrilokaler världen över under många år, så det är ingen risk att detta blir sista dansen till Covenant.

I Modulate Remix hörs också att man tar intryck av dagens dansmusik, som man själva varit med och skapat. Det skulle inte förvåna mig om en DJ som Axwell plockade fram “Last Dance” i sitt set inom kort. (Axwell som för övrigt var med och lekte med syntharna på Covenants skiva Northern Lights). “Last Dance” är en mycket stark Covenant-singel, som ger stora förhoppningar inför höstens album.