New Found Land – New Found Land

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Fixe Records / Border, betyg: 5]

Tidigare var New Found Land ett svensktyskt samarbete, men idag är namnet ett alter ego för sångerskan, kompositören, producenten och musikern Anna Roxenholt. Hon och hennes make Moritz har separerat musikaliskt, men trots det sjunger han på “A song we never learn to sing” och albumets grunder är inspelade av såväl tyska som svenska musiker i Berlinstudion Chez Chérie. Samtliga band är således inte helt avklippta. Musikaliskt har New Found Land landat någonstans i en kombination av modern indie, synthigt 80-tal och lätt arty pop utan specifikt datum. Det hela känns väldigt allvarligt, nästan stramt ibland, trots lekfullheten som glimtvis exponerar sitt busiga ansikte. Anna själv säger att plattan handlar om “besvikelser av olika sort” vilket kanske förklarar allvaret och den något uttråkade vardagskänsla som genomsyrar delar av skivan. Plattan blir helt enkelt lite tråkig och osvängig med sina tolv låtar, staplade på varandra. Hade artisten plockat ut det bästa och gjort en skiva på sex – åtta spår ungefär, hade den säkert träffat mig mycket hårdare. Men materialet dippar då och då och topparna har förmåga att försvinna in i dimridån av ointresse som suddar ut mitt koncentrerade fokus. Det är synd, för här finns ju en del pärlor och dessa förtjänar att avlyssnas med samtliga sinnen påslagna. Hoppas att Anna bryter benen av stelheten nästa gång, styr upp ett redigt sväng och inte deppar så mycket, då kan det bli rejält bra tror jag.