Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Inga Karlsson)
[album, Tristol Music Group, betyg: 3]
De kommer från Hamburg och de har hållit på ett tag. Visst finns det sekvenser med fina melodier på Black men med största innehållet dränkt i soppa kokad på 1998 är skivan inte särskilt progressiv.
Öppningsspåret på albumet är näst intill perfekt men direkt efter det sjunker man ner i en grop (“Drums of Death”). Peter Spilles dresserade bröl är väl egentligen mitt största problem. I kombination med det sämre låtutbudet känns det som å stirra in i månen hela natten.
Ta till exempel “The Circus”. Den stapplar fram och den kommer fram tillslut. Men färden är brutalt innehållslös.”Rain” är ett halvtrevligt, poppigt alster som försöker köra om i den gäspiga långtradarsträckan. Även “Acid Ocean”, denna påtagligt lika Absurd Minds låt, trycker sig nästan genom det låga betyget. I “Onyx” gillar jag den orientaliska melodislingan men låten i övrigt är inget vidare.
Summa summarum känns Black nästan medelmåtta med accent av långtradarfik. Som pricken över i:et kan man bläddra i det fantasilösa cd-häftet som innehåller bandmedlemmar i förgrunden och Burger King eld i bakgrunden. Det finns en orkeslöshet i Project Pitchfork, inte någon passion. Texterna ger ju inte heller någon kick. Sorry Pitchfork.
