Lars Eriksson – Dictions and contradictions

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, High Gear Music, betyg: 6]

Jag brukar hävda att Lars Eriksson, efter Amanda Jenssen, är den bästa artist som kommit fram via tv-programmet “Idol”. Han var med 2008 och slutade sjua, men det är som soloartist han har hittat sin stil och blivit intressant. I det mallade tv-programmet passade han inte riktigt in, som riktiga musiker sällan gör, men hans audition gjorde i alla fall så att Anders Bagge direkt bestämde sig för att släppa en skiva med Lars. Detta är den tredje och sista skivan med Bagge inblandad.

Kanske har det öppnat en och annan dörr, men musikaliskt hörs inget av Bagges inblandning. Det är inte direkt kommersiell listpop det handlar om, utan ganska traditionell singer/songwriter-musik, gedigen och äkta, och inte bara bra för att komma från en Idol-artist utan bra på riktigt.
Men inte så bra att jag ställer mig upp och jublar. Jag läser att Lars tre plattor skrevs och spelades in med samma musiker under samma tidsperiod. De ska ses som en sammanhängande trilogi, och det är jag med på, men det är väl inte så att denna tredje platta innehåller bottenskrapet? Jag tycker den känns lite svagare än de tidigare två. Men det blir ändå en anmärkning i marginalen, den första meningen i denna text står jag fortfarande fast vid.