The Dandy Warhols – This Machine

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Naive / PGM, betyg: 6]

En fet, distad bas inleder “Sad vacation” och därmed hela This Machine. Allt som allt flödar elva låtar ur högtalarna innan plattan är över och personligen går jag igång lite extra på skönt svängiga “Enjoy yourself”, mjukt böljande och vackra “Well they´re gone” och flummiga “Slide”. Men generellt är inte detta någon tokig platta heller. Courtney Taylor-Taylor beskriver själv musiken som “nedstrippad, trädig och extremt gitarrcentrerad”. Jag kan bara hålla med honom, åtminstone om strippandet. Vad han menar med “trädig” är svårare att inse. Det här är knappast någon skogsmulleamericana. Däremot är musiken många mil från orkestrerad eller progressiv. Låtarna pumpar fram, tämligen psykedeliska och repetitiva till sin form. Enkelheten fungerar. Ändå är inte detta något mästerverk. Det är en trevlig platta, väl värd att langa in i cd-spelaren när känslan kommer över en, men jag skulle ljuga om jag hävdar att This Machine lär förändra någons värld. Plattan är The Dandy Warhols åttonde studioalbum och gruppen har producerat verket tillsammans med Jeremy Sherrer. Det är mixat av Tchad Blake, vars namn The Dandy Warhols-fansen är familjära med sedan tidigare. En kul grej med This Machine är att David J från Love & Rockets och Bauhaus, samt Miles Zuniga från Fastball har medverkat som kompositörer på några spår. En annan rolig grej är covern man gör av “16 tons”. Merle Travis lirade in den för första gången 1946. Sedan dess har den valsat runt bland allsköns countryartister. Här låter det som att Tom Waits gör den.