Rebecca Ferguson – Heaven

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Syco / Sony, betyg: 8]

Uppvuxen med en ensamförälder och fem syskon fick Rebecca Ferguson bara lyssna på kristen musik hemma. Det hjälpte uppenbarligen inte, för redan som sjuttonåring blev hon på smällen första gången och två år senare kom nästa barn. Idag är den engelska sångerskan tjugofem år. Hon kommer från Beatles hemstad, slog igenom tack vare X Factor 2010 och debutalbumet som släpptes i Storbritannien långt före det kom ut här har sålt över 500 000 ex. Jag är inte förvånad. Heaven är en strålande uppvisning i modern soul, men den är inte modernare än att fans av 60-talssoul kan känna sig hemma här också. Med andra ord, Rebecca Ferguson är inte fullt så retro som Duffy men inte heller så trist modern att hon förstör låtarna med rap och techno. Heaven är en smakfull, stilistiskt snygg, känslomässigt gatusmart och välarrangerad platta. Ferguson själv sjunger som vore hon långt äldre än vad hon är och kanske är det livserfarenheten från en fattig uppväxt som lyser igenom. Rösten är i alla fall utmärkt, charmig och snygg, feminin men inte tillgjord, och Ferguson står med som kompositör till samtliga spår här, så vi snackar inte bara sångfågel med tur att bli känd via tv, utan en mer fullfjädrad artist än så. Ferguson däckar mig inte fullt lika hårt som Duffy gjorde när hon dök upp, men jag faller oerhört sällan för nya soulartister över huvud taget, vilket innebär att Rebecca Ferguson står ut som en påfågel bland gråsparvar. Så bra är hon faktiskt.