Maria Bohm – Kvinnor kan

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

Maria Bohm tvekar inte att kalla sig feminist, varken privat eller inom musiken. Hennes musikaliska resa startade redan vid pianot hemma i barndomsstaden Mölndal. Senare har den tagit henne till så vitt skilda musikvärldar som Hultsfred och Skara. Där har hon fått lära sig att slåss i en mansdominerad värld. Nu är hon aktuell med det helt “kvinnliga” debutalbumet Bloody Mary, som hon hoppas inspirerar och visar att kvinnor kan.

Att musikbranschen domineras av män kan nog till och med skivbolagsbossarnas rotaryklubb skriva under på. Maria Bohm vill ändra på detta faktum och väljer att agera. På hennes debutskiva Bloody Mary medverkar endast kvinnor. Jag frågar henne om det är ett medvetet val.
– Absolut. Musikbranschen är en av de mest ojämna branscher man kan ge sig in i, och jag ville lägga lite tyngd i kvinnans vågskål.

Det visar sig att Maria fick jobba hårt för att finna sina kvinnliga musikanter.
– I och med att kvinnliga frilansmusiker är relativt sällsynta var det mycket genom kontakter som jag överhuvudtaget fick tag på dem. Speciellt Katarina Hamilton, som även gjorde min företagslogga, satt på många nummer och rekommendationer. Hon är min “albumängel”.

Arbetar du aldrig med män?
– Det får du fråga min trummis Robin som giggar med mig just nu, eller Anders och Martin som lånade ut sina inspelningsstudior till albuminspelningen.

Vad är då skillnaden med att arbeta med män respektive kvinnor?
– Meningen är väl just den att det faktiskt inte är någon skillnad. Kvinnor sitter på samma talang, kunskap och kompetens. Det är bara det att en kvinna av någon förlegad anledning inte förväntas ha de egenskaperna.

Att Maria vet vad hon vill är solklart och hon är inte sen att agera. Hon har även egna idéer om hur man får en mer jämlik musikindustri.
– Media behöver uppmärksamma det ojämna i branschen regelbundet. Idéer som den Arvikafestivalen hade, till exempel att 50 % av artisterna som uppträder ska vara kvinnor, behövs det fler av. Att kvinnorna också uppmärksammar det ojämna och säger ifrån är en viktig del av processen. Titta på suffragetterna!

Maria har sett musikbranschen på nära håll och har varit bosatt i två av landets främsta musikstäder, Hultsfred och Skara, två orter med helt olika ingångsvinklar i musikindustrin.

Vad ser du för skillnader på att leva och verka i Hultsfreds mer alternativa musikmiljö jämfört med Skaras schlagervärld?
– Jag tror att det är vad man själv gör det till. I Hultsfred var jag blyg och tillbakadragen och trivdes inte så bra. Antingen fick man prata med ekorrarna eller skriva låtar. I Skara har jag knutit kontakter inom alla sorters musik: schlager, alternativ, dansband, you name it. Så för mig finns det mer jobb och inspiration i Skara.

Hur har de olika orterna påverkat och utvecklat dig som musiker?
– I Hultsfred fick jag ju granska mig själv mycket och utvecklas andligt i kreativiteten, medan Skara har gett mig kött på benen och tilltro till det jag gör.

Som bosatt i Skara, hur ser du på melodifestivalspektaklet som pågår nu? Kan du tänka dig att själv medverka i framtiden?
– Jag tycker att melodifestivalen kan vara riktigt rolig. Jag gillar inte urvalet, vilket nog beror på att det oftast måste vara ett känt namn som skrivit eller framför låten. Det ger ju duktiga, mindre kända artister en sämre chans. Jag skulle absolut kunna tänka mig att vara med och välta Globen med lite female power!

Spela på Hultsfred då?
– Alla gånger. Duger det åt min husgudinna Tori Amos så duger det åt mig!

Marias engagemang och vilja smittar av sig så mycket att jag nästan glömmer bort att diskutera hennes musik. Det är ändå hennes avskalade pianobaserade musik som berör mest. Maria själv är helt säker på hur hon vill beskriva sin musik.
– Jag gör pianobaserad rock. Det har jag själv kommit fram till i varje fall. Nu försöker jag bara övertyga alla andra att beskriva den på det sättet också.

Pianot har en central roll. Skulle du klara dig en vecka utan det?
– Bra fråga, jag har faktiskt precis lånat ut det till en killkompis och hans band. Jag tenderar att bli rastlös i fingrarna och spela på låtsaspianon. Inte så uppskattat om låtsaspianot är en väns rygg.

Lite förvånade finns det en cover på Leonard Cohens “Hallelujah” på Marias repertoar.
– Jag tyckte att det var en vacker låt och att det behövdes en version som en kvinna kunde sjunga. Alla andra versioner har varit väldigt tydliga i sina pronomen, så jag bara vände på dem helt enkelt. När jag har uppträtt med den har vi haft ett Rhodes-piano med, och det tyckte jag också lät så nytt och annorlunda att det var värt att spela in.

Framtiden ser ljus ut för Maria och snacket är igång. Så vad har hon själv för planer 2012?
– Jag har planer på en uppföljande ep i slutet av året. Nästa steg blir att turnera mer, spela mer, även göra mer visuellt. Men framför allt att ha kul och känna en genuin kärlek till det jag gör. Ambitioner och målinriktning är bra att ha, men att genuint älska sin kreativa process måste komma i första hand. Det är först då som framstegen kommer.

Mer information om Maria Bohm hittar ni här: mariabohm.com