Last View – Hell In Reverse

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Vicisolum Productions / Sound Pollution, betyg: 3]

Det tar inte många sekunder innan jag sitter och gäspar till stockholmsbandet Last Views tråkiga och opersonliga hardcore. Jakob Reinhards och Sebastian Kellgrens ångestladdade skrikande – nej, jag vet inte vem av de två sångarna som är vem, inte rör det mig i ryggen heller – och bandets nedstämda riff känns allt annat än personliga eller påhittiga. Man har hört det förut, alltför många gånger, och glömt bandnamnen i samma ögonblick som grupperna lämnat scenen eller skivans sista toner ebbat ut. Hardcore av det här slaget fäster helt enkelt inte på mig. Visst är det hårt och ilsket, och som någon sorts personlig terapi i en replokal kan jag förstå mig på Last View och deras kollegors behov av att skrika ur sig en massa känslor. Men vad en utomstående lyssnare kan få för kick av musiken eller en skiva som denna är för mig ett mysterium. Det svänger inte, några minnesvärda riff eller melodier serveras inte, texterna orkar jag inte analysera utan ett texthäfte och innehållet är rätt svårt att få grepp om bara genom att lyssna på skivan. Några partier av musikalisk ekvilibrism att imponeras över hör jag inte och någon vidare variation i stämningslägen eller känslor har inte bandet vinnlagt sig om att bjuda på heller. Min dotter tycker att Last View låter som Bring Me The Horizon. Det kan nog stämma. De såg vi live i somras. Jag blev tämligen fort uttråkad av dem också.