Carl-Fredrik Larsson – Som En Vind

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Silent Wood Production, betyg: 4]

Carl-Fredrik Larsson, som var med i TV4:s program Talang, albumdebuterar med en mix av vis- och folkpop med svenska texter. Det hela påminner mig lite om Wille Crafoords plattor från det sena 90-talet. Larsson har en röst och sångsätt som framkallar associationer till 70-talets Gösta Linderholm och den mer nasale Thomas Ledin. Som En Vind är en välgjord och välspelad skiva rent musikaliskt, men det är sällan jag verkligen berörs av dess innehåll. Anledningen till det beror säkert på de berättande, vardagsrealistiska texterna, många gånger spetsade med nödrim och fåniga försök till humor. Jag menar, handlingen i “Anders” om en man som raggar hem en annan man istället för kvinnan han förväntat sig, skrev ju Cornelis redan på 70-talet. Då hundra gånger bättre än så här och dessutom självupplevt, vilket gav visan en viss relevans. Nämnde Anders kommer sedan tillbaks som huvudperson i “Tango kirurgo”, en låt som handlar om skönhetsoperationer och att ha liten kuk. Säkert betyder Larssons lyrik en hel del för Larsson själv, men för mig känns den rätt oväsentlig. Som sämst upplever jag den som direkt irriterande. Som mest uppskattar jag Larssons mer udda sånger, så som “Nattliv” och “Vårvinter”. Där får han till alltihop riktigt bra och det blir svängigt, naturligt, inte så sökt och musikskoleduktigt som den här cd:n alltför ofta blir annars.