Hate Gallery – Viva La Resistance

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, North & South / Playground, betyg: 7]

Svenskarna älskar Danko Jones. Hate Gallery gör ungefär samma rock som kanadensaren, om vi bortser från saker som den långa balladen “The Becoming” och likaledes lugna “Love Shine on”, men de låtarna urskiljer sig även här från det övriga materialet. Den största skillnaden förutom balladerna och sångrösten är texterna, som i Hate Gallery är samhällsorienterade och politiska snarare än sexualiserade, vilket de ju i många fall är hos godisgrisen Mr. Jones. Med andra ord torde bandet ha stora chanser att bli uppskattade och spelade på radiostationer här hemma när de nu kommer med sitt andra album, Viva La Resistance. Jag gillade Hate Gallerys första album Compassion Fatigue och det gör jag med Viva La Resistance också. Kanske inte fullt lika mycket dock, då jag tycker att nya plattan fallerar något mot slutet. Men generellt rockas det i regel rakt, rått och intensivt, utan konstigheter och utan extremt hög originalitetsfaktor. Dock med full frenesi, energi och intensitet intakt, samt med ett stort gäng riktigt bra låtar. Musiken är hård, tuff och melodisk, men inte slarvig eller slabbig. Så inslagen av ilsket punkrockmangel ska inte feltolkas. Huvudsakligen handlar dock Hate Gallery om en lyckad mix av hårdrock och rock 'n' roll med tanke. Synd att skivomslaget ska vara så trist bara, för det känns inte som att det lever upp till skivans innehåll. Okay för kameralinsen, men vad en dimmig granskog har med innehållet att göra är för mig en gåta.