(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Docit / Discreplication, betyg: 2]
Danne Attlerud gav ut tre lp-skivor i slutet av 70- och början av 80-talet. Han har dessutom skrivit en massa låtar till Melodifestivalen som sjungits in av Magnus Carlsson, Jan Johansen, Barbados, Nordman, Anna Maria Espinosa och Fame. Dessutom har han fått 50 låtar utgivna i Sydafrika av någon anledning. Förmodligen har man således hört Danne Attleruds musik någonstans någon gång, oavsett om man är medveten om det eller inte. Personligen är jag inte medveten om det. Jag lyssnar inte på dansband, schlagers och undviker Melodifestivalen i största möjliga mån. Således är inte heller Danne Attleruds ep Vespa (varför den heter så vet jag inte, ingen låt på skivan har den titeln) någonting jag kan ta till mig. Inledande “Galen tid” har en refräng som påminner om en gammal övergiven låt med Harpo från 70-talet och avslutande “Hålla ut” kan möjligtvis passera som en utfyllnadslåt på en duettplatta mellan Nordman och Thomas Ledin. Däremellan framförs “Kom igen nu älskling” som också låter sockervaddigt 70-tal med klart inställsam och kommersiellt gångbar refräng, samt välbegagnad melodi. I texten till “Himmel & helvete” tycks Attlerud ha något högre ambition att vilja berätta någonting tänkvärt, i motsats till övriga spår, vars texter är tämligen intetsägande. Men generellt kan jag inte förstå vitsen med den här ep:n över huvud taget. Om Vespa getts ut under tidigt 70-tal så okay, men 2011? Fyller sådant här ens plånboken längre?