Emil Fitger – A Long Wait Beneath The Snow

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Tunecore, betyg: 6]

Det är stilsäkert, snyggt, vemodigt, rent och prydligt som en film noir när Emil Fitger solodebuterar med en syntpopplatta som även tillåter akustiska gitarrer på sina ställen. Fitger sjunger utmärkt och melodierna växer sig starkare med lyssningarna, samtidigt som det hela framstår som lite kyligt, precis som snön i skivtiteln. För min del hade han gärna fått tuffa till musiken med hårdare beats på sina ställen, men den forne hårdrockaren – Fitger var tidigare med i bandet Melaina i femton år, vilka ni kan kolla upp via deras debutalbum från 2008 – tycks haft som mål att skapa ett soundtrack för mörka, lite deppiga höst- och vinternätter istället. Och det är helt okay, det också. Trots allt är några låtar som “Forgotten streets”, “Numb”, delar av “Always” och “Fade away” mer rytmiskt distinkta och ger viss variation, men den lugna atmosfären dominerar. Jag gillar A Long Wait Beneath The Snow. Det är en trevlig, lyssningsvärd och välgjord skiva, fint proddad och mixad av Kristoffer Folin, som också medverkat som kompositör på ett par av spåren. Resterande har Emil Fitger skrivit själv Några hitlistors höjder tror jag inte att skivan kommer segla upp på och chansen för något stort, brett genombrott är nog inte överväldigande, men det här är en mycket lovande början på någonting som framöver kan avancera rejält. Mycket hänger egentligen bara på minnesvärda melodier och refränger. Samt lite mer glöd och energi i framförandet kanske.