The Bad Jealousy – The Bad Jealousy

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, B & B Records, betyg: 7]

Ett intro öppnar dörren till tio låtar av norrländskt vemod, vackra melodier och välspelad popmusik. För mig – och förmodligen de flesta – är Skellefteåbandet The Bad Jealousy en helt ny bekantskap. Men det är en bekantskap som är lätt att lära känna. Delvis för att när melodierna är som bäst hittar de fram till hjärtat utan omsvep. Det här är ingen platta man måste lyssna på många gånger eller “lära sig” för att få grepp om. Tvärtom. Det du hör första gången är vad som bjuds alla andra gånger också. Benny Åberg har både rösten och sångtekniken som krävs för att lyfta låtarna mot himmelska höjder och det är också hans stämma som är nyckeln in till The Bad Jealousys svävande världar. Resten, musiken, sköljer bara över som en framrusande surfingvåg och allt man kan göra är att bre ut armarna och låta sig transporteras från låt till låt. Det finns en risk med enkelheten: att man kommer att tröttna fortare på The Bad Jealousy än vad man gör på musik som har lite större tuggmotstånd. Jag kan även tänka mig att en och annan kommer att avfärda dem som både för smöriga och för romantiska. En låt som “My Love” ligger verkligen på gränsen, även för mig. Samtidigt finner jag “Sleep” och “Changing Keys” fruktansvärt vackra. Ja, nästan lite magiska. Störande är dock att några låtar inte får tona ut ordentligt, utan huggs av väl abrupt. Varför denna brådska? Och varför ett så deppigt, mörkt omslagsfoto till så upplyftande musik?