Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, ArtsUnlimited Records, betyg: 3]
Göteborskan Lena Frilund är något av en multikonstnär som verkar syssla med det mesta från teater och musikteater till jazz, opera och konstmusik. Hon sjunger, regisserar, skriver manus och förmodligen en hel del annat också. I min värld får det tyvärr varningsklockorna att blinka.
När pressreleasen berättar att hon är en “gränsöverskridande scenkonstnär” och inte vill “genrebegränsa sin musik” ryggar jag automatiskt tillbaka, baserat på tidigare erfarenheter av mångsysslande kulturarbetare.
Ytterst få människor är universalgenier och kan leva upp till termen renässansmänniska, de flesta som försöker blir möjligtvis halvhyfsade på mycket men inte riktigt bra på något. Som artist är det kanske kul att experimentera men som mottagare vill man ha tydlighet och fokus.
Jag vet inget om Frilunds övriga projekt, men United Arts Liberations debutskiva är knappast en platta som kommer att orsaka upplopp. Musikaliskt låter det alldagligt men okej, även om jag tycker att sången känns lite frånvarande och osäker. Denna gång är det pop som gäller, men Frilund flaggar för att det nästa gång kan bli ett rent klubbprojekt eller experimentell opera. Att en artist tror sig kunna hoppa så obehindrat mellan musikstilar och ändå upprätthålla någon sorts kvalitet och trovärdighet tyder inte bara på hybris utan även en brist på insikt om musikens väsen. Bra musik handlar ytterst lite om teknisk kompetens utan om att knäcka koder och förmedla något. Sjunger man av fel, eller ingen, anledning blir det bara ointressant. Man måste bottna i det man framför, och det är svårt att göra om man hela tiden byter fokus. United Arts Liberation må veta hur man tar tonerna, men har svårare att fylla dem med innehåll.
