(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Record Heaven / Border, betyg: 8]
Niclas Engwall (sång), Peter Eklund (trummor och percussion), Anders Martinsgård (akustiska och elgitarrer) och Oliver Gille Vowden (bas och tolvsträngad gitarr) har turnerat hårt med sin tunga fuzz- och stonermetal i norden och övriga Europa. Bandet som startade 2005 albumdebuterade med Stonerized 2009, men nu är äntligen fansens långa väntan på ett nytt album över. Rodeo Eléctrica innehåller vad vi har vant oss vid från Ponamero Sundowns demos, livespelningar och debutalbum. Men det är också en rytmiskt mer varierad platta där man periodvis spelar snabbare (“1025” är en grym låt) än vad jag minns att bandet någonsin gjort förr. Dessutom tar kvartetten ut svängarna rejält i lugna, flummiga partier och låtar som läckra “Sorrows”, “Goddess of the sun” och “Fathomless nottingness”. Den först- och sistnämnda rider högt på Engwalls fina sång. Jag uppskattar då det otyglat tunga betongriffandet byggs upp på ett filmiskt och atmosfäriskt vis. Utvecklingen känns logisk då psykedeliska element länge varit en ingrediens hos många andra band i samma skola. Låten “Intermission (heartbreak disease)” från bandets förra cd var ett första försök åt det hållet och här följer fortsättningen. Rodeo Eléctrica är över huvud taget en händelserik platta som man gärna lyssnar på ofta och som växer fram varefter man hör den. Det betyder också att skivan har en lång livstid och är en fullvärdig uppföljare till debuten. Några andra favoritspår än de redan nämnda är avslutande “Rodeo eléctrica part II” och “The dice”; Bägge är grymma stänkare som alla borde ge en chans, men hela plattan rockar fett som fan.