Candice Night – Reflections

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Mhm Records / Border, betyg: 5]

Gamle Deep Purple- och Rainbow-gitarristen Ritchie Blackmores hustru är vacker som en ängel och sjunger som en ängel också. I vanliga fall gör hon det sistnämnda i medeltidsbandet Blackmore´s Night, men på Reflections får hon visa vad hon går för på egen hand. Det här är första soloalbumet Candice Night har gjort och det är en lugn historia, baserad på ballader och stråkförsedd mjukpop. Tuffaste spåret är “Dangerous smile” och den är inte hårdare än vilken modern pophit som helst. Musikaliskt ligger det här närmare Celine Dion än det gör Deep Purple, men för er som har hört Blackmore´s Night lär inte det komma som någon överraskning. Även deras musik är ju väldigt tillbakalutad och soft. Reflections skulle jag beskriva som behaglig. Det är ingen platta som kan störa någon, men inte heller någon spännande upplevelse, tyvärr. Cd:n har några spår med riktigt fina melodier och sången är som sagt förtjusande, men vore jag Candice skulle jag inte lämna Blackmore´s Night för en solokarriär. Den som tycker om smäktande violiner bör lyssna på “Alone with fate” med sin zigenarkänsla, “Now and then” är samma låt som Blackmore´s Night lirat in, men här förlängd, och avslutande, instrumentala “In time” som Candice själv skrivit spelades på parets bröllop. Det finns således gott om reflektioner som på ett eller annat sätt inbegriper Ritchie här, men jag tror inte att hans fans blir så mycket lyckligare av Candices solodebut.