Barbara Panther – Barbara Panther

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, City Slang / Playground, betyg: 9]

Barbara Panther, född i Rwanda, boende och verksam i Berlin sedan fem år tillbaka, skivdebuterar med ett electroalbum som kräver ens omedelbara uppmärksamhet. Musiken är lekfull, livlig och spännande, händelserik och av den sort som överbrygger gränsen mellan konst (fröken Panther har gått i konstskola) och pop. Dessutom tilltalar Panthers sångröst direkt. Plattan är producerad av britten Matthew Herbert som med sina trollkarlskonster gav Rósisín Murphys cd Ruby Blue ett så hypermodernt, häftigt sound och han har också arbetat med artister som Björk, Moloko, Ennio Morricone, Yoko Ono, John Cale och många andra. Även Barbara Panthers cd är som ett blixtaggregat av hypermoderna ljud, rytmer och melodier. Hur mycket av detta som beror på Herbert och hur mycket sångerskan själv är ansvarig för är svårt att sia om, men samarbetet har utmynnat i en närmast briljant debutplatta. Det här är experimentellt och dansant på samma gång, varsamt, varmt och välgjort. Panther har själv skrivit samtliga låtar och texter. En del av dem tillhör de första den talangfulla sångerskan någonsin skrivit. Första singelsläppet från cd:n är “Moonlightpeople” men som jag ser det skulle var och varannan låt kunna släppas som singel. Materialet här är väldigt starkt och för varje gång jag spelar plattan fortsätter låtarna att lyfta och utmana. De blir bara bättre och bättre. Electro blir nog inte mycket bättre än så här under 2011.