(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Hassle Records/ Sound Pollution, betyg: 3]
Sedan starten för fyra år sedan har We Are The Ocean fått ur sig två ep-skivor och en fullängdare. Nya Go Now And Live är alltså engelsmännens andra fullängdare under dessa få år. Den unga gruppen – gitarristen Alfie Scully var femton bast och de övriga arton när bandet bildades – lämnar mig dess värre fullkomligt likgiltig. Inte för att de är direkt dåliga, utan för att bandets post-hardcore med emo-melodier känns så torftig och radiovänligt inställsam. Det finns ett par tuffare spår här som sticker ut och ger en viss förhoppning inför framtiden,nämligen hyfsade “Trouble is temporary, time is tonic” och hårdkickande “Overtime is a crime”, men övriga låtar – och då ska det betänkas att albumet bara är lite över en halvtimme långt – känns som andrahandssortering, även inom ramarna för den egna genren (som generellt är skittrist). Okay, We Are The Ocean har en tilltalande energi, det ska jag ge dem, men det här får verkligen inte fart på mina nervceller och inget annat heller. Det är fruktansvärt osexigt, utslätat och meningslöst. Killarna kan både sjunga och lira, men nog borde de också kunna göra något roligare och framförallt mer originellt av sina talanger än detta. Bandets influenser: Thrice, Norma Jean, Foo Fighters och Counting Crows. Resultatet: medioker rockmusik någonstans mellan punk och hårdrock med trista, ofräscha sångmelodier och ena foten i amerikansk alternativrock som den låtit alldeles för länge nu.