(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Alleycat Records, betyg: 6]
Många av dagens så kallade punkband spelar egentligen poprock, med radiovänliga melodier och ett textinnehåll som vi alla har hört tusentals gånger. Den forna känslan av revolt är borta och jag har tämligen svårt att se vitsen med dessa band. Göteborgska Trubbel har inte hängt på den vågen för fem öre, utan låter fortfarande som punken gjorde i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet. Inget nyskapande här således, utan istället fem korta explosioner i ansiktet på dig, melodiösa men absolut inte poppiga låtar, och med ett avstamp som emellanåt får mig att tänka på Dead Kennedys. Inte minst i “GBG City”, som är plattans i mitt tycke starkaste spår. Näst bäst är “Sibirien” och “Som en levande död” på en delad andraplats.
De svenskspråkiga texterna är, liksom låtarna korta och intensiva, och består inte av många verser vardera. I ärlighetens namn säger Trubbel inget nytt eller revolutionerande, de heller. Det verkar nästan som att lyriken är av underordnad betydelse till och med. Trubbel är sprunget ur två andra band, nämligen The Dynamite och Pistol Mob, och den här femspårssingeln torde göra alla nostalgiker och retropunkare glada och pigga. Det är nämligen pang på rödbetan som gäller, adrenalin och fullt röj. En eller ett par minuter tar det att höra igenom en låt, men det är ofta låtar som fastnar i skallen och därmed fungerar de ju bra. Dags för en pogo, någon?