Jenny Almsenius – Sånt Som Brinner

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Karla Records / Playground, betyg: 8]

Det är svårt att inte falla pladask för Jenny Almsenius debutalbum. Sångerna är både jordnära, avspända, diskbänksrealistiska, poetiska, allvarliga och vid enstaka tillfällen även roliga. Men framför allt är de fulla av livslust och inlevelse. Jenny har själv skrivit de elva låtarna, som verkar i en svensk blues- och jazzinfluerad vistradition som man lätt kan spåra tillbaka till Monica Zetterlund, Lisa Ekdahl, Marie Bergman och Cornelis Vreeswijk. Här finns en värme, en ärlighet och en variation som tilltalar, en fingertoppskänslig musikalitet och alldeles utmärkt sång av Jenny själv. Sångerskan förmår verkligen åhöraren att lyssna till orden, vilket i sig är en konst, och hon skriver så att det hon vill berätta låter enklare än vad det egentligen är.

Texterna, som uteslutande är på svenska, tar upp vardagshändelser, upplevelser, situationer och känslor som jag förmodar att de flesta av oss kan relatera till på ett eller annat sätt. Ingenting Jenny Almsenius berättar om känns sökt eller fabricerat, ingenting ger mig känslan av att hon vill framstå som något annat än vad hon är. Ändå lyckas hon hela tiden hålla min koncentration på topp.

Sånt Som Brinner är en oväntat fullbordad platta för att vara ett debutantverk och det skulle förvåna mig mycket om Jenny Almsenius inte går från okänd till välkänd på nolltid nu. Det görs alldeles för få skivor med svenska texter av det här slaget och därmed täpper Jenny Almsenius till ett svart hål i den svenska musikfloran.