Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[bok, Continuum Books, betyg: 8]
Den generation som Ralf Hütter och Florian Schneider-Esleben tillhör, de som var unga och hungrade efter kultur och intellektuell stimulans i det sena sextiotalets Västtyskland, saknade kulturella “fäder”. Där deras kulturarv skulle ha funnits, låg bara en bildlig och bokstavlig ödemark efter nazismen. För att skapa sig en egen kulturell identitet tvingades Ralf och Florian gå ytterligare en generation bakåt i tiden, till tjugo- och trettiotalens modernism och konstskolan Bauhaus, vars verksamhet gick ut på att förena form och funktion, teknologi och estetik. Från denna tänkta utgångspunkt i det förflutna kunde de överblicka de möjliga framtider som aldrig blev verklighet, och kanske finna några som fortfarande kunde bli det.
Albumet The Man-Machine, till exempel, tog upp många teman och motiv ur Fritz Langs (som tvingades gå i landsflykt till USA efter det nazistiska maktövertagandet) högteknologiska framtidsvision, filmen Metropolis från 1927. Omslaget var starkt influerat av sovjetisk, suprematistisk konst. Paradoxalt nog lyckades Kraftwerk, genom att gå tillbaka till de konstinriktningar som nazisterna bekämpade mest, skapa sig en image som i andra länder uppfattades som på gränsen till nazistisk eller i vart fall som en kombination av de mest stereotypa bilder av stela, effektiva tyskar och galna vetenskapsmän man överhuvudtaget kan tänka sig.
I Music Non-Stop har Sean Albiez och David Pattie samlat en rad akademiska essäer för den som inte låter sig avskräckas av att funken serveras torr. Här påstås ingenting som inte är underbyggt med logisk argumentation och korrekta källhänvisningar. Till skillnad från många andra musikböcker bjuder skribenterna inte på snaskiga anekdoter ur artisternas privatliv. I stället placeras Kraftwerk in i ett kulturhistoriskt sammanhang där trådarna löper fram och tillbaka genom hela nittonhundratalet.
Vill man leka “Six degrees of Kevin Bacon” med de senaste hundra årens kulturhistoria, kan man utgå från Fritz Lang, Bauhaus eller avantgarde-kompositören Karlheinz Stockhausen och med Düsseldorf som språngbräda landa i technons Detroit, housemusikens Chicago eller postpunkens Manchester, där Factory Records grafiska formgivare Peter Saville genom Kraftwerk fick upp ögonen för semiotikens möjligheter. Antingen du föredrar att dra upp räta linjer (eller raka motorvägar) mellan olika kulturströmningar, eller hellre nördar ner dig i Conny Planks produktionsteknik, tidiga trummaskiner och den “sjungande skrivmaskinen”, är detta den viktigaste musikbok du kommer att läsa i år.
