De Staat – Machinery

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Mascot Records / Border, betyg: 8]

Hårt, rått, mörkt och maskinellt som sin titel, det är så jag helst skulle beskriva musiken holländska De Staat gör på sitt andra album. Rytmerna är spretiga, repetitiva och penetrerar koagulerad plåt med sin intensitet, medan gitarrerna skriker, kvider, torterar och tvingar fram svängiga mönster och riff. Ibland överger De Staat sitt hårda hackande för att skapa melodisk pop som i “I'll Never Marry You”, men även om melodin är vacker så gungar den rytmiskt även här och blir ytterligare en passande pusselbit i det nästan industriella maskineri som bandet experimenterar fram.

Att jämföra De Staat med andra band är ingen enkel uppgift, men lek med tankeexperimentet att tidiga Cabaret Voltaire skulle ha placerats i samma studio som Nick Caves Grinderman-projekt, att Einstürzende Neubauten kommer dit och hälsar på, laddade med en container av metallskrot och Killing Joke dyker upp med sin svärta från storhetstiden intakt. Tillsammans återskapar man ett brutalt och alternativt 80-talsmörker med moderna synthar och elgitarrer som låter nutid, men man glömmer inte bort 1800-talets slavsånger och den jordnära, blödande, muskulösa blues som sjöngs på bomullsfälten i sydstaterna. De Staat är inte för alla och alla kommer inte uppskatta vartenda av skivans elva spår, men de bästa låtarna här sätter sig i skallen som om de tillfogades med bultpistol. Det här är maskinmusik för de hårda grabbarna och tjejerna.