Covenant – Modern Ruin

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

[album, Progress Production / Border, betyg: 8]

Sjunde skapelsen i Covenants karriär bjuder på mer spänning än någonsin tidigare. Gruppen letar sig tillbaka flera kapitel i sin egen historia, men framför allt genomsyras ljudbilden av nya element. Första tecknet på detta får vi i singelspåret “Lightbringer”, där Necro Facilitys Henrik Bäckström spottar ur sig verserna och kryddar Eskil Simonssons refräng ytterligare. Om öppningen kan bli för mycket för den inbitne så fortsätter första delen med skivans stora hitlåt “Judge of My Domain”, som i stället är klassisk Covenant med tillhörande synthbasar och stark refräng. Direkt därefter får vi den första raketen, då technodoftande pärlan “Dynamo Clock” avfyras, som tillsammans med “Beat the Noise” kommer att vara de spår från Modern Ruin som fyller dansgolv i många år framåt.

Paus. Här känns det som att Modern Ruin tar ny fart igen. Vi börjar på nytt, och övergången i “Kairos” lugna ljudlandskap mynnar ut i “The Beauty and the Grace”, Modern Ruins vackraste och poppigaste spår. Här får vi för första gången ta del av en gitarrslinga (bortsett från tidigare singelremixer), som vädrar ut det smutsiga technogunget för en stund. I stället får vi några låtar som går från ett mer synthigt sound vilket till slut mynnar ut i tidigare nämnda dansgolvsrökaren “Beat the Noise”. Sedan avslutas allt lugnt i “The Road” och man har fått sig en rejäl lektion i hur modern electro ska låta 2011.

Visst kan man plocka pärlorna från Modern Ruin till sin spellista, men vill man få ut allt och förstå Covenants storhet upplever man denna “stenkaka” i fysiskt format från spår till spår. För Covenant är mästare på ljudbilder, stämningar och helheter. När själen väl får ta del av detta stycke, växer nya nyanser fram och framkallar bilder om vart Covenant är på väg, men utan att ge entydiga svar.