(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Vicisolum Productions / Sound Pollution, betyg: 4]
Som på Stockholmsbandet Koreas debutplatta For The Present Purpose låter det även på
The Delirium Suite musikaliskt och sångmässigt snyggt och välgjort om bandet här. Men samtidigt så förbaskat snällt, popigt, tillrättalagt och inställsamt att man nästan blir förbannad. Som om Korea gör hårdrock för folk som inte gillar hårdrock egentligen. Eller som om de i första hand sneglar så radiospelningar, hitlistor och ekonomiska framgångar och därmed sätter munkavle på sin egen fantasi, upptäckarglädje och vilja att kicka stjärt på allvar. Jag tror nämligen att Korea, med all sin skicklighet, skulle kunna göra ett jättespännande och verkligen adekvat album om de bara sket i allting annat och flöt iväg ut i progressiva, fritänkande universum istället för att stå med mössan i handen utanför Mammons gyllene
direktörsdörrar. Men nu är det som det är med den saken. Kvartetten släpper en Radiohead-låt (“Street spirit (fade out)”) som första singel från The Delirium Suite och ger oss samtidigt 2010-talets motsvarighet till 70-talets tröttsamma AOR. Det finns säkert några som blir glada av det, men jag kan inte inställa mig i det ledet. Däremot tycker jag att det är synd att man inte bättre tar vara på de partier som är spännande och låter dem leda någon annanstans än till melodiösa och lättglömda refränger, samt till gitarriff som aldrig får attackera på allvar.