Sonic Surf City – Pororoca

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Killer Cobra Records / Sound Pollution, betyg: 7]

Det behöver inte vara så allvarligt, avancerat eller omständigt alla gånger. Det visste både Beach Boys och Jan & Dean redan på 60-talet. Sonic Surf City går på samma linje, även om de punkar till tempot lite mer. Sexton normalkorta spår pangar Norrköpingsgänget på med och visst har man hört allting förut, men so what? Bandet bidrar i alla fall till att hålla en trevlig, gammal subgenre vid liv och när man gör med det charm, tilltalande melodier och sprudlande energi är det bara att tacka och ta emot. Dessutom är det billigare att köpa plattan än att åka utomlands till någon solig strand och surfa på vågorna där. Att man slipper bli blöt är ännu en fördel, åtminstone för oss landkrabbor. Sonic Surf City är dock inget nytt band. De existerade mellan 1988 – 1997 innan de lade ner för att återuppstå med Pororoca. Under tiden flyttade frontfiguren Woodie Hermanson till San Diego i Kalifornien där han fullföljde sin karriär som vetenskapsman. Albumtiteln är för övrigt från språket Tupi och betyder “det stora destruktiva oljudet” vilket i sin tur är namnet på världens längsta våg, som i sin tur förekommer på Amazonasfloden. Och så säger de att det inte är utbildande att digga rock n roll! Sonic Surf City bjussar på läskande surfpop, power pop, mer eller mindre punkig rockmusik, stämsång och ett gäng riktigt sköna låtar med atmosfär från det förgångna. Längtar du efter sommaren så är Pororoca biljetten dit, och jag sitter redan på planet.