No Hawaii – Snake My Charm

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Parallel Music / Sound Pollution, betyg: 7]

Snake My Charm är ingen platta du sätter på, lyssnar på en gång, och sedan drar en slutsats av resultatet. Den här hybriden av prog, metal, hardcore, postpunk, psykedelia och gud vet allt, är alldeles för komplex och avancerad för det. På så vis förstår jag att No Hawaii har jämförts med The Mars Volta. Inga av banden är särskilt radiovänliga eller lättillgängliga, men blir däremot långlivade vänner i cd-spelaren för den som ger sig in i den här smått kaotiska världen av tonbyggen och rytmiska skapelser. Men visst är musiken krävande att ta in vid de första mötena. En del pallar helt enkelt inte med sådana här grupper, medan andra älskar dem villkorslöst, precis som med friformsjazz eller experimentell krautrock. Själv är jag rätt välvillig till utmaningar som dessa och ser den röda tidstråden löpa tydlig från band som King Crimson och Emerson Lake Palmer till Faust, Neu och på senare tid Tool, The Mars Volta och No Hawaii. Göteborgarna har saftat på med nio låtar, varav den tunga och läckra “Radio magellanes” ligger på cirka tio minuter och den kortaste, – skumma “Technical difficulties” – klockar in på bara lite över sextio sekunder. Skivan är producerad av Carlos Sepúlveda (ex-Psycore) och innan den har bandet gett ut ep:n Bruce Lee In Your Brain som jag inte haft nöjet att höra än. Är du insatt i genren är Snake My Charm ett måste. Är du det inte, men vill bli, så ge plattan en chans. Vem vet, kanske en ny värld öppnar sig?