Reportage från Club Bluescreen – – festivalreportage från Blekinge

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )

I den lilla hamnstaden Karlshamn samlades ett antal artister för att ge ifrån sig syntetisk energi. Club Bluescreen som huserar på den gamla ragg- nattklubben Compagniet på Ronnebygatan ingav löften med band som Avant Garde, Spark!, Cryo och den danska ångmaskinen Leæther Strip. Så jag flög dit.

Lite otur och missuppfattningar gjorde att jag lyckades missa kvällens första band, Avant Garde. Ett Erasure-influerat synthpopband som ibland påminner om tidiga Elegant Machinery. Den enda röken jag såg av medlemmarna i gruppen var när deras ansikten promenerade runt under kvällen.

Nästa nummer var herrarna från Falkenberg – Spark!. En hel del hoppare fanns vid scenen och folk verkade smått förtjusta när sångaren tog av sig sin t-shirt. Låtar som “Glassbilen” och min egen favorit “Ett lejon i dig” fanns naturligtvis på repertoaren och jag måste säga att Spark! bjuder på riktigt röj med sin härdade hybrid av Lustans Lakejer och Nitzer Ebb.

Cryo var nästa man på plats att hoppa och charma. Med sin skojfriska attityd och hyllade skivan Hidden Aggression bjöd enmansbandet (Martin Rudefelt) på en perfekt show. Att inte älska denna musikern “EBM-Jesus” borde vara förbjudet. Jag erkänner att jag skulle kunna dansa ihjäl mig om han fortsatte. Turligt nog var spelning alldeles för kort och jag blev aldrig riktigt mätt. Jag skrek för fulla muggar att han skulle spela “Freedom” men fick nöja mig med låtar från senaste skivan. Hörde han? Hm, grymt hursomhelst.

När så huvudbandet Leæther Strip väl kom upp på scen var klockan ganska mycket och John Blund hade signalerat att det var dags att sluta dricka alkohol. Enmanna bandet Leæther Strip – Claus Larsen är en väldigt etablerad artist som pumpat ut material sedan 1988 under en tyngre EBM fana. Denna dynamiska man med rakat huvud hade suttit på en pall hela kvällen och laddat inför spelningen. Men varför hade han en Autodafeh t-shirt? En fråga som kanske aldrig kommer besvaras. Claus bjöd i vilket fall på en massa låtar från sitt breda musikaliska spektrum. En låt som fortfarande sitter kvar i huvudet är “Japanese Bodies” från Material (1992).

Kvällen avslutades med en stillsam promenad över Karlshamns kullerstensgator och intagandet av två stycken Alvedon.

Text: Inga Karlsson