(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Frans Haraldsen Music / SME, betyg: 7]
Frans Haraldsens musik ger den där tidlösa känslan som får mig att tänka att plattan lika gärna kunde ha kommit ut i början av 70-talet som idag. Det är Bo Diddley-rytmer i “Gubbjävel”, vispop med lätt soulkänsla i titelspårsduetten med Sofia Karlsson och lika lätt Beatles-stomp i albumets första singel “Perfekt”. Det är popigt, lite countryaktigt ibland och enkelt att ta till sig, med verser och refränger. Le Åt Det är en trevlig platta med trevliga låtar och svenska texter. De handlar om kvinnliga players, att försöka återinföra lite hetta och närhet i relationen igen i “Porrigt” och att acceptera att en kärleksrelation är över i “Ängel”. Kort sagt: allmängiltiga, relationsbaserade texter som många säkert kan känna igen sig i. Frans Haraldsen är inte någon artist som utmärker sig specifikt. Han har ingen hyperoriginell röst och gör ingen nyskapande eller konstlad musik. Men han har ett gäng riktigt bra låtar, skriver pricksäkra texter och känns jordnära och äkta i det han gör. Tidigare har Haraldsen gett ut sex plattor på eget skivbolag, med början 2003, och han tycks ha klippkort på Västerviks visfestival. Kanske kan Le Åt Det bli hans genombrott för en större publik nu när Sony distribuerar. I vilket fall som helst finns det låtar här som säkert många kommer ta till sig och musikerna som kompar gör ett utmärkt jobb. Det finns all anledning att upptäcka Frans Haraldsen nu, om du inte har gjort det förut och gillar svenskspråkig musik.