Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Suicide Records, betyg: 7]
Det är lite farligt att skriva en låt som “Dear China”. Resterande material kommer oundvikligt att hamna i skuggan av just den låten – trots att många av de övriga spåren också är riktigt bra – och det är precis vad som händer The Saigon Sickness på Invocation Of My Demon Brothers. Sånger som “Dusenberg”, “Endtime” och “Cracked windows (I love you still)” blir till mörka pärlor: vackra, medryckande och intressanta, men på något sätt alltid mindre skimrande än “Dear China”. Mattias Finn, Daniel Garpebring, Markus Johansson och Andy Thunmarker skapar vemodig, dyster men melodisk pop – och rockmusik, som gjord för svarta vinternätter och regniga höstkvällar. Omslagets uggla sitter på kyrkogården och stirrar olycksbådande och ger på så vis en väldigt bra bild av hur musiken låter. Texterna handlar om utanförskap, hyllar det avvikande, och skivan har tagit tre år att skapa. Resultatet är värt det. Åtminstone tycker jag det som lyssnar. Musiken och melodierna är inte svåra att ta till sig, men ändå händer det mer “bakom kulisserna” än vad man först kan antas tro. Jag har spelat den här skivan rätt intensivt i några dagar nu, men vid varje lyssning tenderar jag att fortsätta upptäcka nya ljud och inslag. Ändå är det ingen bombastisk musik med lager på lager av pålägg. Det här är helt enkelt väldigt bra bara, i all sin anspråkslösa enkelhet.
