Friday , November 27 2020

Das Boot 2010 – – Electro fick Galaxy i gungning

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )

Nu när Tinitusfestivalen har gått i graven, eller åtminstone lagts i träda, så finns bara ett alternativ under den mörka delen av året för konserttörstande synthare i Stockholm: Das Boot. Zeros Hanna Hultman åkte med båten och ger oss här en rapport på resan tillsammans med artister som Covenant, Leætherstrip och Slagsmålsklubben.

Förväntansfull anlände jag till Värtahamnen i Stockholm. Om några timmar skulle Das Boot avgå, fylld till bredden av allt från synthpopare till bodypumpare. I terminalen väntade en liten skara förväntansfulla på att få komma ombord. Så fort klockan passerat 17.30 så började kön växa och sträckte sig snart runt halva lokalen. Väl ombord kändes det fortfarande något tomt. För mig som varit med föregående år verkade det inte alls som båten sålt lika bra i år.

– Jag har faktiskt inte fått siffran på hur många det är ännu, däremot så var det inte slutsålt det kan jag i alla fall berätta. Fast jag vet inte om jag håller med, tyckte personligen det var folk över allt och jag måste säga att det vara en fin uppslutning till alla de tre scenerna hela tiden, säger Markus Olzon, arrangör för Das Boot.

Efter att ha ställt av sin packning i hytten och tankat mat och dryck i buffén, beger sig de flesta till den första av huvudakterna för kvällen, Leætherstrip. (Cryo har förvisso öppnat en stund tidigare, men den konserten var tyvärr så nära inpå avgång, incheckning och mat att jag och många andra helt missade den.) Leætherstrip har hållit flera års uppehåll både konsert- och skivmässigt och därför är detta en efterlängtad konsert. Dansgolvet blev snabbt fullt och publiken var taggad. Leætherstrips Claus Larsen gjorde ingen besviken med sitt gig. En riktigt bra inledning på kvällen, helt enkelt.

– Först var jag litet rädd att publiken var för upptagen med att dricka alkohol i sina hytter för att komma och se mig uppträda, säger Claus och fortsätter.

– Fem minuter före giget fanns bara två personer på plats i publiken, så jag förväntade mig att det skulle bli ett tremansparty. Men precis när jag kliver på scenen så kommer glada människor springande från alla håll för att se showen.

Spelningarna duggade tätt på det pressade schemat och vi fick springa som vettvillingar mellan styrbord och barbord, alltså mellan stora och lilla scen. Nästa stopp för mig var Dupont, som spelade på Moonlight Stage, den lite mindre av de två scenerna.

En rad fans stod redan beredda längst fram vid scenstaketet. Några rockstjärneminuter försent äntrade duon scen under publikens jubel. Även om Dupont kanske är vana vid större tillställningar och publikantal är tonen positiv när jag efteråt pratade med Daniel Jonasson från gruppen.

– Det var generellt mindre folk på festivalen än vad jag hade trott. Tycker vi fick en fin uppslutning i alla fall. Skön och intim spelning, säger han med ett leende.

Synthpoppiga Alice in Videoland gjorde i vanlig ordning en bejublad spelning. Sångerskan Toril Lindqvist imponerade med sin klädsel, eller frånvaro av densamma. Efter Alice rusas det för ytterligare poppande till Kite. För många är de okända, men duon är väl meriterade i musikvärlden. Nicklas Stenemo och Christian Berg har spelat i kritikerrosade band som Melody Club, Yvonne och Strip Music. Det blir en stämningsfull spelning och de flesta gick därifrån väldigt nöjda.

Nu var det stora scenen som gällde igen; Covenant skulle ta över gungningen av båten. Som alltid var förväntningarna skyhöga på trion och dansgolvet knökfullt. Dock så blev inledningen av spelningen något förstörd av dåligt ljud, sången hördes inte under långa stunder. Detta fixades till efter ett par låtar och stämningen var återigen på topp. Sångaren Eskil Simonsson kan sin sak, och han vet vad publiken vill ha. När låten “Dead Stars” spelas blev dansgolvet galet och människor flög fram och tillbaka.

Något som förvånade var att när Kleerup steg upp på scen var det så gott som folktomt på golvet. Tre starka själar hade tagit sig ur sin hytt klockan 01.30 för att se popundret. Som tur var strömmade ytterligare ett gäng åhörare något senare. Men om man tog sig till andra scenen så förstod man att en annan stor skara ville se och höra S.A.W. blanda hejvilt mellan genrer. Sedan bar det av vidare för ytterligare dans; Andreas Tilliander hade tagit plats på stora scenen.
Resten av natten spenderades på discogolvet beläget på båtens översta däck. Eller i någon av alla hytter där några tappra själar tyckte att efterfest var en bra idé klockan 05.00. Säkerligen var det även några som sov.

Söndagen inleddes med en rejäl brunch, vilket fick de flesta i sällskapet att vakna till liv. Nu hägrade sista spelningen för årets Boot. Slagsmålsklubben! Klockan 15.00 äntrar en skara på män i 20-årsåldern scen. Även om stämningen var något låg i början av dagen var detta bortblåst nu. Många har väntat på just denna spelning och med mycket stoj och stim kör gossarna igenom sitt set. Allt från hits som “Övningsköra” till “Hit Me Hard”.

För de närmast sörjande avslutades sedan i sistnämndas loge. Där intags det sista som båten hade att erbjuda i bjudbärs. För den som var pigg och som inte riktigt fått nog än fanns det även en efterfest på en av Essingeöarna så fort båten kommit i hamn.

Så hur sammanfattar då arrangören Markus Olzon detta års Das Boot?

– Fest uteblev ju inte; precis som alltid en fröjd att bara vandra runt på Das Boot och fartyget Galaxy och njuta av de fantastiska gästerna som vi har varje år. Man känner sig äntligen hemma, precis som när man är på Arvikafestivalen “Hem ljuva hem”! Sedan är det extra kul att få presentera en helt skandinavisk line-up. Och det är alltid en fröjd att se de här artisterna, för man vet att de alltid leverar det där lilla extra. Vi är sjukt nöjda!

Text och Foto: Hanna Hultman

Om Webbmaster

Kolla även

Mayflower Madame – Prepared For A Nightmare

Att Norge är bra på elektronisk pop och techno känner de flesta Zeroläsare redan till. …