(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Copro Records, betyg: 5]
Symphony Cult med sångerskan och pianisten Charlotte Lubbock som frontkvinna går i de spår som Evanesence trampat upp under 2000-talet. Inget fel i det visserligen, men nog känns det lite fantasilöst ändå. Framförallt då det här engelska bandet inte tillför vare sig något nytt eller eget till genren. Debutalbumet – gruppen är så nybakad att den inte uppstod ur askan förrän våren 2008 – är inspelad i Hanover och producerad av Willi Dammeier som också har Dimmu Borgir på sitt samvete. Och visst låter det bra, såväl soundmässigt som musikaliskt, men jag kommer inte ifrån det faktum att Symphony Cult låter som så många andra kvinnofrontade grupper som kommit fram under 00-talet. Dessutom har bandet inte ett material som får mig att falla baklänges av fascination heller. Låtarna är på intet sätt dåliga, men de är heller inga mästerverk. Rewind To Fast Forward hamnar helt enkelt i genrens mittenfåra där andra album ligger som är lyssningsvärda för stunden, men som man knappast väljer i första hand när man vill lyssna till någonting i den här stilen. Jag tror inte heller att skivomslaget, som kan få en att tro att det är en gammal bluesplatta man köper, kommer att hjälpa gruppen på väg mot toppen, men samtidigt är det lite tufft att bryta mot reglementet visuellt, så det ska gruppen ha en liten eloge för. Hade de brutit mot det musikaliska reglementet också hade det varit än mer uppskattat. Okay cd, men inte mer alltså.