(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, BD Pop/ Universal, betyg: 6]
Mig stör det inte ett dugg att Magnus Ekelund, alias Elmo, har tydliga likheter med idolbandet Broder Daniel och att Once ekar 90-tal hela vägen. Killen, hemmahörande i Jokkmokk, skriver ofta bra låtar, har en ljus, tonårsaktig röst som det är lätt att fokusera på och den här uppföljaren till debuten Kamikaze Heart är full av körande, samt ett sound och en produktion som för tankarna till Phil Spectors gamla ljudväggar. Once innebär helt enkelt en samling sånger som känns självupplevda och äkta, som är lättlyssnade och melodiösa, men som också ger en klar mättnadskänsla efter ett tag. Visst hade det varit en fördel om Elmo tagit ut svängarna mer musikaliskt, skapat något mer egensinnigt och personligt, men jag kan inte blunda för att killen fått ihop några riktigt fina poplåtar. Kan han hitta sitt eget uttryck framöver, så kan det bli skitbra. Jag kan tänka mig att Elmo främst går hem hos romantiska tonårstjejer och inget fel i det. Många stora band och artister har börjat sin bana med den publiken. Frågan är vad som händer när Elmo mognar, “växer upp” och lägger nostalgin på hyllan för att istället kliva in i 2000-talet. Tills det händer är det bara att njuta av vemodigt glittrande pärlor som “Insomania”, “Once” och “Young love”, tre låtar som förgyller den här buketten av oskuldsfulla och melodiösa sånger.