(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Nuclear Blast/ Warner, betyg: 7]
Mastigt är bara förnamnet när holländska Epica uppträdde på den internationella operafestivalen i Miskolc i Ungern 2008. Tillsammans med en symfoniorkester på 40 man och med en kör på 30 sångare kan det inte bli annat än mastigt, men också imponerande och pampigt. Skivan är dessutom dubbel och innehåller konserten i sin helhet. Materialet som framförs består av Epica-låtar, klassiska kompositioner och låtar från filmer såsom “Pirates of the Caribbean”. Du som förväntar dig symfonisk gothmetal från början till slut kommer bli besviken, alternativt positivt överraskad. På första skivan är det nämligen symfoniorkestern som tar störst plats, medan Simone Simons i stort sett är utanför bilden, med undantag av “Stabat mater dolorosa” och någon mer låt. Även hennes bandkollegor hamnar i skuggan av stråkarnas lyskraft, men ibland tar de för sig med explosiva trummor och elgitarrer. Vid fjortonde spåret som först, “The last crusade”, sker dock en tydlig förändring och därefter blir det band med symfoniorkester istället för tvärtom. I “Sensorium” får Mark Jansen börja growla och efter det förvandlas albumet till en hårdrocksplatta på allvar. Nackdelen med den här uppdelningen är att The Classical Conspiracy känns något schizofren, som två olika block, men bortsett från det är detta en klart lyckad mix av metal och orkestermusik. Två timmars musik av det här slaget är som sagt mastigt, men fansen lär njuta fullt ut.