Nahemah – A New Constellation

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, LifeForce / Sound Pollution, betyg: 7]

Efter den mekiga och periodvis rätt svårtillgängliga The Second Philosophy som kom 2007 har spanjorerna i Nahemah nu tagit nästa steg i sitt utforskande av progressiva mixar av genrer. A New Constellation är således en lättare platta att ta till sig, mer melodiös, mindre furiös, men också tilltalande melodisk i högre grad. Den här skivan känns helt enkelt sammanhållen och mer som ett album med en röd tråd, än vad jag tycker föregångaren gjorde. Melodierna är snygga, drömska och svepande. De lägger sig som dimma över det hårda kompet och begravs nästan under det när sångaren vrålar iväg. Lite jazzigt blås lurar sig in under softa partier och när spanjorskan samtidigt pratar i den korta “Air” blir det väldigt vackert och rikt på atmosfär. Jag har fortfarande svårt för Pablo Egidos enformiga vrålsång, det medges, men de närmast episka ljudlandskapen får mig att stå ut med den. Här är det helt enkelt musiken som är det viktigaste, men med melodiös och kraftfull sång hade det blivit ännu bättre. Ren sång förekommer dock som melodiska körer, snarare än budbärare av lyrik. Allra skönast tycker jag att Nahemah är i de partier där de skippar hårdrocken helt och det vore väldigt intressant att höra gruppen utan dessa inslag, men jag misstänker att många inte delar min åsikt i det fallet. En riktigt bra platta har bandet i alla fall skapat denna gång.