(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Thin Factory Recordings, betyg: 4]
Glendas före detta sångare har plitat ihop tio låtar och producerat detta debutsoloalbum för den digitala marknaden. Han sjunger, lirar gitarr och piano. Det är soft, akustisk och nästan feminin musik – det sistnämnda upplever jag kanske främst på grund av Henriks ljusa röst – som framförs, uppenbart skapad för att beröra känslomässigt. Ibland når Henrik Johansson fram, men oftast, dessvärre inte. Bäst blir det när ljudbilden förstärks av cello, vilket skapar en dramatik och dynamik som mycket av det övriga materialet saknar. Men cello spelas bara i fyra låtar sammanlagt. Problemet för min del med Part och anledningen till att jag inte faller för skivan, beror på låtarna i sig och inte på själva framförandet. Melodierna och refrängerna är sällan så starka att jag minns dem efteråt och mycket av materialet rinner helt enkelt igenom. Det är synd för Henrik Johansson har en rätt speciell, lite fulsnygg röst som jag gärna lyssnar till, och det hela är rätt angenämt på ett svårdefinierbart vis när det är som bäst. Samtidigt är detta en skiva som låter bra medans den ljuder, dock med sånger som jag glömmer väldigt fort när de tystnar. Dessutom blir helheten lite långtråkig, då varenda låt är lugn och det musikaliska extremt avskalat. Part är lovande, men till nästa skiva hoppas jag på större tempovariation och framförallt: starkare melodier som stannar i medvetandet.