Peaches – I Feel Cream

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

[album, XL / Playground, betyg: 4]

När jag intervjuade Klaus Schulze häromåret talade han om hur mycket den elektroniska musiken utvecklats sedan han gjorde sina första inspelningar på sextiotalet. “Det har varit en fantastisk resa och vem vet var den kommer att sluta?”, filosoferade han. Även Ralf Hütter, Edgar Froese och Jean-Michel Jarre har varit inne på samma spår: utveckling och framåtskridande är själva essensen av elektronmusiken.

De legendariska herrarna är något viktigt på spåret. Musik som bygger på modern teknik åldras i regel inte speciellt väl.

När kanadensiska Peaches, alias Merrill Nisker, år 2000 gav ut albumet The Teaches of Peaches med kultlåten “Fuck The Pain Away” låg hon helt rätt i tiden. Med sin provokativa, sexuellt laddade och minimala musik anknöt hon snyggt till vad DAF och Die Krupps påbörjat tjugo år tidigare. Samtidigt hämtade hon influenser från helt andra håll och bröt ny mark. Den så kallade “electroclashen” var superhet och Peaches var en av den nya trendens kaxigaste posterflickor.

Men mycket har hunnit hända på den elektroniska musikscenen det senaste årtiondet. Electroclashen har blivit en marginaliserad kulturform (inom ett par år troligtvis lika bortglömd som trancetechnon) och kollegorna från början av tvåtusentalet (ex. Ellen Allien, Miss Kittin, Fischerspooner och Ladytron) har gått i nya riktningar.

Detta tycks inte bekymra Peaches nämnvärt. Hennes nya album, I Feel Cream, låter precis som om det vore inspelat under electroclashens glansdagar. Man kan inte klandra henne för att hon vill hålla kvar vid sitt framgångskoncept, men jag tvivlar på att den här skivan kommer att ge henne speciellt många nya fans.

Nu finns det emellertid människor som (förmodligen av nostalgiska skäl?) uppskattar ett tidstypiskt sound. Om till exempel John Foxx skulle få för sig att släppa ett album som lät tidigt åttiotal, skulle sannolikt ett stort antal svartklädda fyrtioåringar jubla.

Kanske finns det även “electroclash-nostalgiker”, som drömmer sig tillbaka till klubbnätterna från 2000 och 2001? För dem kommer I Feel Cream att bli ett av årets viktigaste släpp. Peaches är nämligen duktig på vad hon gör. Hon spottar ur sig den ena feta rytmen och småprovokativa texten efter den andra och det går inte att invända på hantverket.

Låtar som “Lose You” (som är skriven tillsammans med Simian Mobile Disco) och “Show Stopper” (där Gonzales finns med på en hörna) kommer säkert att fungera på dansgolven i sommar. I Feel Cream kommer dock inte att snurra speciellt många varv i min skivspelare. Peaches känns nämligen, precis som hela electroclash-scenen, förhållandevis ointressant 2009.