Lerkruka – Lilla Syster

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )

[singel, Killer Cobra Records, betyg: 3]

Jag vet inte vad som är mest pubertetspretentiöst – Lerkrukas texter eller skivbolagets pressrelease. För tro inte för en sekund att det originella bandnamnet är någon studentikos putslustighet. Nej, det är en referens till upphovsmännens konst: en farkost för tankar, ord och musik – hård som titan, men skör som en lerkruka. Med den beskrivningen i minnet blir man inte alls överraskad när singeln “Lilla Syster” så börjar fylla hörselgångarna. Därmed inte sagt att det är en behaglig upplevelse.

Musiken är det i grund och botten inget fel på. Lerkruka skapar en släpigt mörk och behagligt bråddjup ljudbild som hade kunnat funka om sångaren inte ansträngt sig så självskadligt mycket för att låta svårmodig. Och om det inte hade varit så tröttsamt repetitivt. Och om inte texterna hade varit så fruktansvärt genanta. Och om det inte hade funnits tjugotusen band som förvaltar sina The Jesus and Mary Chain-influenser bättre. Den som vill ha kolsvart svenskt svårmod gör bäst i att slå på Pascal eller Osslers lysande fjolårsalbum istället. Där kan man med fördel lyssna på texterna istället för att konstant försöka filtrera bort dem från musiken.

Av: Elina Wessman