Anna Nygren – My Songs

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Ladybird / Bonnier Amigo, betyg: 7]

Det är en timme kvar till baren stänger. Du är lite påstruken, ensam kvar bland andra ensamma påstrukna gäster. Du studerar oliven som guppar i glaset. Ifrån pianobaren hör du en mjuk, kvinnlig stämma och några musikanter som spelar blå, blå midnattsjazz. Musiken och rösten drar dig närmare. Blondinen vid pianot sjunger om kärlek, enkla små relationspjäser spelas upp i ditt huvud. Du kan leva dig in i dem allihop. Flera av dem har du redan deltagit i tidigare i livet. Du har ingen att gå hem till eller åtminstone ingen du vill gå hem till. Stämningen är så stillsam att man kan höra en knappnål falla. Bartendern serveras kvällens sista drink, men då står du redan med ryggen mot baren. Det spelar ingen roll om du befinner dig i Stockholm, New York eller någon annan storstad. Runt omkring dig är alla välklädda, medelålders och som förr i tiden ringlar sig cigarettröken upp mot taket. Det spelar ingen roll vilken musik du brukar lyssna till i vanliga fall. Just här och just nu är du försjunken i Anna Nygren och hennes musikanters mjuka, varma jazz och den är som en älskarinna eller älskare i natten. Den är sensuell, välspelad, romantisk och kräver inget annat än ett öppet sinne. Ibland bjuder den på bossa nova och spanska gitarrfigurer. Du önskar att du kunde ta med musiken hem och lägga dig bredvid den i sängen. Så du köper My Songs nästa dag och upplever denna kvälls melankoli varenda gång du sätter på skivan under resten av ditt liv.