Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Alleycat / Border, betyg: 7]
Jag har missat The Movements debutalbum Grains Of Oats från 2006 helt och fullt, vilket stör mig lite när jag nu hör nya uppföljaren The World, The Flesh And The Devil. Det här är en bra rockplatta, psykedelisk, rakt på sak ibland, flummig och snårig i andra fall. Ibland med en tilltalande garage-mentalitet och ibland utan. Göteborgsbandets sångare David Henriksson har legat på sjukhus för cancer i lymfkörtlarna och den här plattan har delvis skrivits från hans sjukhussäng. Det är ingenting man som lyssnare hör, bortsett från att man kan tolka in det i vissa texter när man känner till omständigheterna. Albumet är annars fullt av energi, mystik och läckra melodier. Det är dock ingen skiva man lyssnar på en gång och sedan kan utantill. Materialet kräver att man tränger in i det och det är också då man lägger märke till vilka spår som håller och vilka som inte når hela vägen. Personligen gillar jag läckra “Underdog” som med cool orgel, tamburiner och fin sång påminner om sent, amerikanskt 60-tal. Jag gillar lugnare “The fun ain´t for free” med sina trumpeter och vildsinta “Tranquilizing view” där syntarna viner som bistra vintervindar och ett saxofonsolo blåser bort varje tillstymmelse till trötthet. I dessa spår visar The Movements gaddarna rejält, men det finns mer av samma höga kvalitet på det här albumet. Synd bara att produktionen inte släpper in mer luft och varför omslaget påminner om en new age-platta fattar jag inte? Men det är innehållet som räknas.
