Pistol Mob – Close Enough

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Alleycat / Border, betyg: 8]

Första tanken: åh nej, inte ännu ett gäng intelligensbefriade punkslynglar som knappt hört talas om Sex Pistols, inte har något eget att säga, som lever kvar i det förgångna (vilket är typ 90-talet) och som plöjer treackordslåtar för att de inte kan bättre. Andra tanken: fan, det här är ju riktigt medryckande, klart bättre än förväntat. Tredje tanken: det går tamejfan fortfarande att kombinera punk med garage och göra svängig, kul och simpel jävla rockmusik som får det att rycka i… ja, ni vet. Åtminstone om man kallar bandet Pistol Mob och fyller sin platta betitlad Close Enough med tretton låtar och ett bonusspår på svenska. Vad är det då som får de här fyra göteborgarna att lyckas med det som var och vartannat band inom genren misslyckas med? Svaret är en kombination: energi, driv, sväng (med stora bokstäver), råmaskulin sång, bra låtar, schyssta körer och framförallt: variation på materialet. Pistol Mob försöker inte slå världsrekord i att lira snabbt, de har till och med den goda smaken att panga på med en bluesliknande käftsmäll i “If you want me to” som dessutom kan vara den råaste låten på plattan. Ju mer jag lyssnar desto mer uppskattar jag Kaiser Bills grova stämma, som faktiskt påminner om New York Dolls frontman David Johansens emellanåt, och när bandet slungar vildsinta pungsparkar som “Walk with me” och “A Kaiser in love” är jag såld, men “Freak o rama” kunde de ha skippat. Pistol Mob har gett mig tillbaka tron på punken.