Wednesday , November 25 2020

Manifestgalan 2009 – – En hyllning till den oberoende musikens hjältar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tina Arwidson)

Manifestgalan arrangeras för sjunde året som en hyllning till det oberoende musiksverige. Det är SOM – Sveriges Oberoende Musikproducenter – som står bakom. Platsen är Nalen och kön utanför ringlar lång i februarirusket.
(Vinnare, nomineringar och bilder sist i artikeln)

Redan i kön manifesteras galans inriktning med hjälp av en köunderhållare: Rebell-Robert. För vad kunde vara mer oberoende än denna tunnelbanerebell som firar “20 år som ordningsstörande artist”, som han själv uttrycker sig.

Allting började som ett sätt att skaffa pengar till härbärgen när Robert blev utsparkad hemifrån vid 16 års ålder. Nuförtiden är det snarare för att sprida glädje till sina medpassagerare i livet.

– I början blev man bortkörd hela tiden, men efter att jag fick Allt Om Stockholms pris för Bästa Artist 2004 har det lugnat ner sig! Och jag vill ju inte ställa till bråk, utan det är bara för att tunnelbanan är så tråkig – då ska de där tråkiga gubbarna minsann få höra musik hela tiden!

Rebell-Robert släpper snart en ny platta som går mer mot vishållet. Förra albumet “Slussen Live” spelade han in 2006, under ständiga avbrott ifrån väktare, men det här albumet blir annorlunda.

– Jag kommer att ha ett akustiskt kompband, men jag inte avslöja vilka som kommer att vara med, ler Rebell-Robban, som för övrigt just nu figurerar i en populär reklam för Guitar Hero på YouTube.

Sjunde Manifestgalan presenterar två nya kategorier
Mellan utdelningen av priserna i de 15 kategorierna – inklusive två nya för årets oberoende skivbolag (Vice Label Award) och årets osignade band (Myspace-priset), intar en rad mer eller mindre kända artister Nalens stora scen. Gagnef-tjejen Hajen, den skönsjungande Club Killers-medlemmen Anna Maria Espinosa, de streetswingande jazzgossarna i Movits, de proggiga folkmusikanterna i Kraa, de countryinfluerade rockabillykillarna i Fatboy – och sist men inte minst: Division of Laura Lee. Själv är jag dock mest spänd inför resultatet av juryns omröstning.

“Årets Jazz” inleder prisutdelningen. Trots tuff konkurrens i form av Esbjörn Svenssons Trio, Nina Ramsby & Ludwig Berghe Trio och The Splendor, kammar Bobo Stenson Trio hem ett säkert förstapris. Motiveringen hyllar “en av Sveriges främsta grupper med stor internationell räckvidd och musikalisk rikedom”.

“Årets Rock” bjuder därefter glädjande nog på en smärre skräll när postpunkiga Pascal kniper åt sig hela äran framför näsan på The Hellacopters, Fatboy och Manikins. “Med en primitiv och desperat ljudbild fylld med reverb som plockar ur musikhistorien utan att låta daterat, skapar de en känslomässig musik som inte lämnar någon oberörd”, lyder motiveringen. Sällan har det känts så träffsäkert.

Pascal själva blev mycket överraskade över vinsten, men menar att uppmärksamheten är välförtjänt.

– Debutalbumet har blivit uppmärksammat, och det är bara för att det är så jävla bra! Skriv det, uppmanar Manuela efter prisutdelningen, i ett lyckorus som spätts ut med alkohol.

– Ja, jag undrar bara varför det inte har skett tidigare, lägger Isak till och skrattar.

Pascal har spelat ihop i fyra år och bakom den massiva och desperata ljudbilden döljer sig en ekolog (Manuela “de Gouveia” på bas, sång och gitarr), en ekotoxikolog (Mimmi “af Skog” på trummor och text) samt en konstnär/författare som just nu är pappaledig (Isak “von Sundström”, gitarr och sång). En ny skiva är redan på god väg men när jag frågar hur den låter skrattar bara Manuela.

– Säg att vi “utvecklats” som band, och markerar citattecknen med fingrarna i luften.

Vice Label Award och Myspace-priset
Nya kategorin Vice Label Award vill premiera de oberoende skivbolagen, och kriterierna är att man givit ut minst ett album och visat sin kreativitet genom att tänka annorlunda runt både distribution och framtoning. Föga förvånande kammade Göteborgsbaserade Service hem priset detta premiärår, framför ögonen på Labrador, Regain och Subliminal Sounds. I motiveringen står bland annat att valet är “unikt på det sättet att det lika mycket är ett pris för lång och trogen tjänst, som en stjärna i kanten vid 2008-års skivsläpp”.

Bland “Myspace-prisets” tiohövdade skara återfinns en rad hoppfulla artister som alla har det gemensamt att de ännu inte funnit sina hem, eller kanske inte ens letar efter ett. Min personliga favorit var postpunkbandet Diskoteket som framför allt tack vare sångerskan Anna-Lenas speciella röst levererar en ångestriden energikick i svensk förpackning som inte liknar någon annan i samtiden. Tim Schmidt avgick dock med segern denna gång, i hård konkurrens med – utöver Diskoteket – Sci-Fi Hands, The Bellevues, Montauk, Hero in Action, Miranda Gjerstad, John F Karlsson, Dyno och Nottee. En stor applåd för instiftandet av denna högst aktuella och viktiga kategori.

Och slutligen – Årets Synth
Sist ut på prispallen var synthkategorins vinnare som undertecknad allra mest sett fram emot. Här rådde en hård men hjärtlig konkurrens mellan de fyra nominerade: Elegant Machinery, Zeigeist, Thermostatic samt de lite mer okända Moonlight Cove. Stor spänning rådde inför avslöjandet, men i takt med att motiveringen lästes upp spred sig ett leende över Robert Enforsens ansikte.

“För ett album som medvetet sneglar bakåt för att inta framtiden och som med drivande melodier och säker sång befäster gruppens position som Sveriges främsta syntpopakt går årets pris i kategorin synt till Elegant Machinery.”

Enforsen snubblade storleende upp på scenen och utbrast ett glatt och småironiskt: “Vad härligt att vara här, priserna bara rasar in”. Han kunde inte få nog av tack som han ville sprida omkring sig. Slutligen, möjligen som en motreaktion till de två andra tacken som utgått till Timbuktu ifrån pristagarscenen, avslutade han med att tacka densamme “för att ha förstört en sånginspelning, genom att ha spelat in en musikvideo utanför vår studio”.

Själv gissade Enforsen på att Zeigeist skulle vinna, vilket han – för hela bandets räkning – tyckte skulle varit välförtjänt. Men han sticker inte under stol med att han är mycket nöjd med nya Elegant Machinery-albumet A Soft Exchange.

– Vi har aldrig någonsin fått så positiv respons, och det är ju jättekul eftersom vi nyligen återförenades efter att ha varit splittrade ända sedan 1998. Och visst, vi kör ju vidare på vår åttiotalssynthpop, men det är ju så vi låter. Du kommer väl på vår konsert imorgon förresten, uppmanar Enforsen med leendet fortfarande uppe vid öronen.

Precis som Robert Enforsen hade även undertecknad gissat att Zeigeist skulle kamma hem förstapriset för sin lysande debutplatta The Jade Motel. Men det säger i och för sig också något om Manifestgalans oberoende inställning, vilket visat sig genom överraskningar i flera kategorier. För medan Zeigest blivit betydligt mer omskrivna i de större medierna har Elegant Machinery främst rönt uppmärksamhet i alternativpressen.

Per Störby från Zeigeist levererar därför kvällens chockbesked när jag pratar med honom strax innan prisutdelningen.

– Vi har precis splittrats, för tre dagar sedan. Det är jättesorgligt men det kommer inte att bli något mer Zeigeist. Du kan skriva att det är av.. personliga skäl. Men det är mycket möjligt att jag och Mattias (Brunn) kommer att göra något tillsammans i framtiden, ler Per bakom sotsvärtade ögon, situationen till trots.

Ett förstapris hade onekligen varit ett passande avslut för ett av Sveriges mest intressanta elektroniska band – eller snarare konstnärskollektiv. Men å andra sidan passar de i ärlighetens namn inte särskilt bra in i synthgenren, så jag tycker att vi skyller förlusten på ett saknad genre som vi skulle kunna kalla “Årets Electronica”. Det är mitt tips inför nästkommande år, i sällskap med “Årets Indie”, för att fylla gapet som nu uppstår för alla de artister som befinner sig mitt emellan “Årets Pop” och “Årets Synt”.

När jag talar med Mats Hammerman, ordförande i SOM, berättar han att just Zeigeist nog faktiskt var nominerade i danskategorin först, men blev sedan förflyttade till synthkategorin. Röstningen går till så att jurymedlemmarna lyssnar igenom en ca 4-500 plattor, och det är fem jurymedlemmar per kategori. SOM startades ursprungligen som en protest emot Grammisgalans planer på att göra skivförsäljningen till bas för framgång. Nu blev det inte så slutligen, men SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter) var ett faktum

– Vi kände att vi måste göra något och samlade representanter för den oberoende musikbranschen. Så startade vi Manifestgalan för att uppmärksamma artister som är kontrakterade av de små oberoende skivbolagen. Och nej, det finns egentligen inget krav på vilka som får vara med i SOM eller inte, så längde man inte tillhör någt av de fyra major-bolagen, avslutar Mats.

Moonlight Cove stod slutligen för det mest okända inslaget i synthkategorin, men det är inga dunungar vi talar om. Mattias Löfroth, en av två keyboardister i bandet, berättar att de faktiskt spelat tillsammans ända sedan de var 15 år, det vill säga 1994 – i samma konstellation under samma namn. Gruppen splittrades sedan 2001 för att återuppstå 2007.

– Vi bestämde oss för att göra ett seriöst försök och få ihop ett album, och det har tagit sedan 2007 att göra. Men vi har redan en hel del låtar inför nya plattan klara och hoppas kunna släppa en ny platta redan i slutet av det här året!

Återföreningen inspirerades lite av sångaren Markus Landgrens medverkan i Fame Factory 2002, samt i “Andra chansen” i 2003 års Melodifestival. Synthkursen har de hållit konstant sedan första början, och gemensamma inspirationskällor är till exempel De/Vision, Iris, Michigan, And One – och Elegant Machinery förstås.

– Ha ha, jag hade nog själv röstat på Elegant Machinery om jag suttit i juryn. Så nej, vi är inte besvikna, de förtjänade att vinna! Sedan lyssnar jag ju inte bara på synth utan det blir alltifrån country till Marilyn Manson. Jag gillar när man som till exempel Iris blandar rock och synth. Men synthar är verkligen det ultimata sättet att uttrycka känslor tycker jag, det finns något magiskt med synthar, avslutar Mattias.

Skribent: Tina Arwidson
Foto: Måns Allerbjer

VINNARE OCH NOMINERADE I MANIFESTGALAN 2009

Årets Jazz – Bobo Stenson Trio
Bobo Stenson Trio: Cantando (ECM/Naxos)
Nina Ramsby & Ludwig Berghe Trio: Du har blivit stor nu [En kamp!] (Moserobie/Bonnier Amigo)
e.s.t.: Leucocyte (ACT/Bonnier Amigo)
The Splendor: Sound of Splendor (HOOB/Border)

Årets Punk/Hardcore – Disco Volante
Disco Volante “We are forever” (Not enough)
Disfear “Live the storm” (Relapse/Border)
Nitad “Ibland kan man inte hindra sig själv” (Kranium)
Meanwhile “Reality or nothing” (Feral Ward)

Årets Hårdrock/Metal – Grand Magus
Burst: Lazarus Bird (Relapse/Border)
Dismember: Dismember (Regain/Sound Pollution)
Grand Magus: Iron Will (Rise above/Border)
Opeth: Watershed (Roadrunner/Bonnier Amigo)

Årets Rytm – Movits
Movits: Äppelknyckarjazz (BD Pop/Universal)
Erici: Brasilicum (Erici Music/Dead Frog)
Saft Stockholm: Ordet (Saft Productions/Stockholm Electronica)
Kungers: Galaxen (Rätta Visan/Border)

Årets Experimentellt – Anders Dahl
Anders Dahl: Doorbells (Bombaxbombax)
Nina de Heyney, Charlotte Hug & Christian Jormin: Acoustic Electronic (LJ Records)
Pär Thörn: Schöneberg/Stammheim/Gärdet/Rågsved (Treffpunkt)
Anders Hultqvist: Traces (Chamber Sound)

Årets Hiphop/RnB/Soul – Chords
Chords – Things We Do For Things (Juju/Playground)
Afasi & Filthy – Fläcken (P.o.p.e./Playground)
Masse – Gott & Blandat Vol. 2
Allyawan – Blu Duk Tales Mixtape Vol. 2

Årets Live – Robyn
Detektivbyrån (Danarkia)
The Hellacopters (Psychout Records)
Lykke Li (LL Recordings)
Robyn (Konichiwa Records)

Årets Folkmusik/visa – Gunnel Mauritzson Band
Gunnel Mauritzson Band: Det som sker…(Sandkvie Records/CDA)
Maria Hörnelius, Bernt Andersson & Kjell Jansson: En sång för Kent (Eld Records/Border)
Jonas Knutsson & Johan Norberg: Skaren: Norrland III (Act/BAM)
Bjernulf/Björklund/Lindh – Pål Olles väg (Courage)

Årets Synt – Elegant Machinery
Thermostatic: Humanizer (Wonderland Records)
Zeigeist: The Jade Motel (Spegel/Imperial Recordings/Playground)
Moonlight Cove: Orphans of the Storm (Kinetophone/Hot Stuff)
Elegant Machinery: A soft exchange (Out of Line/Hot Stuff)

Årets Singer/Songwriter – First Aid Kit
Melpo Mene: Bring the Lions Out (Imperial Recordings/Playground)
Hyacinth House: Black Crows Country (True Music Production/Glitterhouse)
First Aid Kit: Drunken Trees (Rabid Records/Border)
Olle Nyman: Venture (A West Side Fabrication/Border)

Årets Pop – Frida Hyvönen
Frida Hyvönen: Silence Is Wild (Licking Fingers/Playground)
Hello Saferide: More modern short stories from… (Razzia/Bonnier Amigo)
Joel Alme: A Master Of Ceremonies (Sincerely Yours/Border)
Nordpolen: På Nordpolen (Sincerely Yours/Border)

Årets Rock – Pascal
The Hellacopters: Head Off (Wild Kingdom/Sound Pollution)
Pascal: Galgberget (Novoton/Bonnier Amigo)
Fatboy: In My Bones (Fat State Production/Playground)
Manikins: Crocodiles (P.Trash Records)

Årets Dans – Style of Eye
Pär Grindvik: Samlad årsproduktion (Stockholm LTD)
Anders Ilar: Sworn (Level Records 11)
Style of Eye: Duck cover and hold (Pieces of eight records)
Zoo Brazil: No Place Like Home (Gung Ho! Recordings)

Årets My Space-pris till årets osignade – Tim Schmidt
Montauk Stockholm www.myspace.com/ilovemontauk
Hero in action Göteborg www.myspace.com/heroinaction
Miranda Gjerstad Malmö www.myspace.com/mirandagjerstad
Sci-Fi Hands Stockholm www.myspace.com/scifihands
John F Karlsson Stockholm www.myspace.com/johnfkarlsson
Dyno Stockholm www.myspace.com/dynodynodyno
Tim Schmidt Linköping www.myspace.com/timschmidtmusic
Nottee Stockholm www.myspace.com/notteemusic
The Bellevues Stockholm www.myspace.com/thebellevues
Diskoteket Uppsala www.myspace.com/diskoteket

Label of the Year (Vice Label Award) – Service
Labrador
Regain
Service
Subliminal Sounds

Om Webbmaster

Kolla även

Spandau Ballet – fyller 40 och släpper jubileumsskivor

Många stora band fyller 40 i år. Ett av dessa är Spandau Ballet, som i …