Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, SPV / Border, betyg: 4]
Den här skivan skrev jag om för Metal Heart för ett par år sedan. Varför den återutgivits på nytt bolag kan man fråga sig, men eftersom skivan är en repris så kan lika gärna recensionen bli det också, så jag citerar mig själv: Chockerande scenframträdanden är inget nytt inom rock n roll. Från Elvis höftvickningar till Screaming Jay Hawkins uppvaknande ur en likkista till Alice Coopers skräckshow och Iggy & The Stooges självdestruktiva uppträdanden under tidigt 70-tal. Därefter Sex Pistols, Gwar och WASP med sina kött- och blodslekar på 80-talet, Rock Bitchs fistfuckande live, GG Allins grisande med avföring och Marilyn Mansons megashower. Hela tiden flyttas gränserna framåt. I Sverige har vi kunnat läsa om Shining som drack piss och skar sig med rakblad i Halmstad. I grannlandet Norge valsade The Cumshots runt i pressen för att de haft ett knullande par på scenen. Med tanke på bandnamnet trodde jag att de skulle låta porriga, men i det här fallet känns namnet helt missplacerat. Texterna handlar om uppgivenhet, död, våld och självmord. Musiken består av tämligen anonym hårdrock, men undantag finns. Jag gillar till exempel melodiösa “Like pouring salt on a slug”, “I drink alone” och framförallt kanonlåten “Broken”. För övrigt är det här ett otillfredsställande sprut. Ibland räcker det inte med chockerande shower och pornografiska gruppnamn. I slutänden är det alltid låtarna som avgör i alla fall.
