(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, 8nio / Dead Frog Records, betyg: 6]
Ida Olsson har en röst och vokalt uttryck som påminner mig om Barbro Hörbergs och Lisa Ekdahls stämmor, om nu dessa är möjliga att mixa. Ida har skrivit de svenska texterna och delar av musiken. De övriga delarna har månginstrumentalisten Simon Ljungman (Håkan Hellström, Augustifamiljen) bidragit med och förutom kontrabasen, spelad av Josef Kallerdahl, lirar Simon samtliga instrument på albumet. Tillsammans har paret fött fram en småtrevlig CD vars musik väl närmast får beskrivas som vispop. Det är mjuka, intima och akustiska sånger som framförs och jag kan med lätthet plocka två favoriter ur godisburken, nämligen “Vi vet inget om imorgon” och “Håll henne inte så hårt”. Bägge två är fina små pärlor som har förmåga att fastna i medvetandet fortare än många av de övriga. Och därmed kommer vi in på albumets svagheter. Det är inget fel att spela låtar som kräver intimitet, men emellanåt har Ida och Simons platta en förmåga att bli så intim att bara de själva kan få något ut av den. Mig går således en del låtar spårlöst förbi. Oavsett hur varm och nära man eftersträvar att en skiva ska bli så kräver den starka, utåtriktade melodier och ett visst allmänintresse för att trollbinda en publik. Nu dippar inte det här albumet så ofta att det blir störande, men jag hade uppskattat skivan mer om den höll sig mindre personlig.