(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Rough Trade / Border, betyg: 7]
När jag för ett år sedan intervjuade Andy Butler i Hercules and Love Affair på ett hotellrum i Malmö, berättade han att gästvokalisten Antony Hegarty inte kunde följa med på turnén eftersom han befann sig på “en båt på väg ut till Göra-en-ny-skiva-landet”. Nu är Antony i hamn igen, och skeppet kommer lastat med två containrar sorg, tre balar rädsla och sju tunnor existentiella grubblerier. Med titlar som “Epilepsy Is Dancing” och “The Crying Light” är det ingen skrattfest som Antony and the Johnsons bjuder in till. Men den enes död är den andres bröd, och Antonys själsliga vånda blir vår musikupplevelse. Kvaliteten är lika hög som på förra albumet I Am a Bird Now och det musikaliska konceptet är detsamma: piano, stråkar och Bryan Ferry-darr på stämbanden. Det jag skulle kunna invända är att de ständiga pianoballaderna saknar dynamik och variation. Det är sällan jag blir överraskad. Nu blir det snart dags för Antony att variera framgångsreceptet.