Manhattan Skyline – Curses

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Fysisk Format, betyg: 4]

Vitsen med hardcore är knappast att alla ska tycka om musiken. Den är långt ifrån inställsam eller publikfriande. Istället är det i regel skränigt, stökigt, ofta omelodiskt och aggressivt, men utan den tyngd som till exempel bra hårdrocksband använder när de framför sin ilska. Personligen uppskattar jag emellanåt de musikaliska excesserna hos hardcore och metalcoreband, men screamo-sången brukar förstöra helheten rejält för mig och jag kan inte påstå att norska Manhattan Skyline gör någon skillnad på den punkten. Sångaren sliter ut stämbanden på Curses så det står härliga till och de intressanta musikaliska utspel som bandet faktiskt åstadkommer då och då blir inte njutbara. Manhattan Skyline har i alla fall den goda smaken att lägga in lugnare stycken, ofta experimentella och närmast jazziga sådana, vilket ger öronen en stunds vila emellanåt, men strax bankar de återigen på för vad tyglarna håller och så exploderar sångaren i ännu några ohörbara textrader. Därmed är nöjet över till nästa instrumentala infall. Den här plattan är förutom horribla sånginsatser även tämligen ojämn och mest minnesvärd är ett experimentellt och tungt stycke kallat “Black rain”. Resterande spår glömmer jag bort i ungefär samma hastighet som de levereras. Konvolutet är häftigt, men musiken lever inte upp till det tyvärr och slutomdömet är att Curses är mer jobbig än bra.