(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, , betyg: 3]
Killarna i Seven AM från Partille utanför Göteborg är i tjugoårsåldern och kan både lira och sjunga, men har musikaliskt hamnat i en väldigt trist mainstreamgenre som inte ger mig någonting att lyssna till. På bandets Myspace-sida nämns influenser som Coldplay, Foo Fighters, Jimmy Eat World, Mando Diao och Red Hot Chilli Peppers, vilket kanske förklarar inriktningen till viss del. Det här är helt enkelt inte särskilt spännande eller intressant musik, trots att det är väl utförd sådan. Seven AM dukar upp fyra spår på plattan och den enda av dem jag gillar är “One last goodbye” som har en något oväntad uppbyggnad, en skönt dramatisk och vemodig atmosfär, samt några trevliga överraskningsmoment. För övrigt känns det som att bandet med sina emo-melodier har riktat raketen direkt mot kommersens högborg och det är möjligt att den kommer nå sitt mål. Men personligen hoppas jag att Seven AM hinner ändra riktning innan dess och göra något mer givande av sina färdigheter. Gruppen saknar inte proffsighet så det vore synd om de fortsatte i den riktning de tagit med We Never Said Enough. Å andra sidan är detta bara min personliga åsikt och någon som gillar genren mer än mig, vilket torde vara de flesta som lyssnar till den, kanske tycker att Seven AM är guds gåva till rockmusiken, men det får i så fall stå för dem.