(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Club Inferno Ent., betyg: 6]
Från Adelaide i Australien kommer det märkliga metalbandet One Step Beyond. De kallar själva sin musik för “psychotic death metal” och varför inte? Det här är definitivt en genremix som jag inte tror mig ha hört tidigare och vars innehåll är både splittrat, roligt, helgalet, skitbra och dåligt, beroende på vilka låtar som avses. I pressreleasen beskrivs gruppen som en mix av Napalm Death och Primus, och på ett annat ställe nämns Frank Zappa, men egentligen finns det inget lätt sätt att beskriva det här bandets sammanlagda tokerier och musikaliska infall. Det är funkbas, aggressiv metal, teknisk metal, psykedelia, lite reggae mot slutet i “Free to air”, metalcore, rock och en sång som ibland låter som Musse Pigg på syra och andra gånger som konventionellt growlande. Det är extremmetal och progmetal i bägge ordens rätta betydelse samtidigt, eller så skit i vilket och kalla det bara för rockmusik. I vilket fall som helst är Beyond Good And Evil en lustig skiva där ena låten inte avslöjar hur nästa kommer att låta och där konventionellt musikskapande är underordnat Mad Matts, Justin Woods och Pahl Hodgsons vildsinta ideér. Min känsla är att trion, som ibland förstärks av gitarristen Jeremy Lammas, står med ena foten i 70-talet och med den andra i nuläget. Däremellan tycks de använda alla infall de får. Ingen lär gilla hela den här CD:n men de flesta lär gilla något.